Jag är en jävla mes

De som känner mig väl vet att jag är rädd...för nästan allt. haha. Nej, riktigt så mesig är jag inte men jag är rädd för andar och allt sånt där konstigt (gillar inte ordet "spöke" eftersom de är onda och ja, jag tror på att det finns något övernaturligt). För några dagar sedan skrev jag ju att hissen brukar åka upp och ner av sig själv, plus att det spökar i köket. Sedan dess har jag inte kunnat gå ner till källaren för att byta om. Förlåt, det här kanske låter töntigt för er, men det känns verkligen som att det är någon där. Eller, så är det en inbillning bara. Vi säger så, så länge. Idag tog jag i vilket fall hem mina tofflor så jag kan gå  med de direkt till jobbet (för att slippa gå ner till källaren för att byta om). Berättade detta för mina kollegor, och de bara skrattade åt mig och sa att det där med hissen är inget. En berättade då att hon hört folk springa i korridoren på kvällen (det är inget folk på kvällen/natten). En annan sa att det har kommit ett larm från ett rum där det inte bor någon. Scaaaary


/Mui


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0