New York
Helgen har varit riktigt bra. I fredags kom Linnea, Carro och Marina hit. Vi lagade tacos och tjotade. Sedan akte Marina hem och Linnea och Carro sov over har. Eller ja, sov kanske ar att ta i. De spenderade natten har i alla fall. Sov gjorde vi val mellan tre och fem ungefar. Vid 6 kom en taxi och hamtade oss for att ta oss till stationen dar bussen mot New York avgick. Val framme i New York motte vi upp Linneas kompis Fanny, tog taget mot Long Island och Nassau Coliseum Arena dar New York Islanders motte Ottawa. Det ar en del svenskar med i Ottawa vilket var kul! Vi holl pa att do av skratt nar de under pausen lade ut en stor matta och hade ett Baby Crawl. Papporna satt med sina bebisar pa en sida och sedan slappte de ner dem pa mattan for att se vem som krop snabbast over till sin mamma. Haha. Amerikanerna ar otroliga pa manga satt. Helt plotsligt blev det varsta stora grejen for att det satt en militar i publiken. Alla reste sig upp och appladerade och han filmades in med kamerorna. Sa stora och viktiga ar militarerna har. Otroligt.
Efter hockeyn tog vi taget tillbaka till New York. Pa tagstationen var vi tvungna att vanta en timme pa nasta tag da vi precis missat ett. Vi satt och snackade med en tjej som vi traffade pa Penn Station som var over pa besok med sin familj. Hon kom fram och knackade Linnea pa axeln for de kanner varandra. Linnea hade ingen aning om att hon var har och nar de borjade prata visade det sig att de skulle pa samma hockeymatch som oss. Sa ska vi ta och saga det igen: Varlden ar laskigt liten.
I alla fall, helt plotsligt nar vi sitter dar inne i den lilla stationsbyggnaden borjar en siren i taket tjuta och en rost ljuder: "The doors are now going to be locked automatically. Leave the building, NOW." Alla som satt darinne borjade forst skratta, men sedan upprepade rosten meddelandet och da insag vi att okej, vi far nog resa pa oss. Hela situationen var bara sa komisk. Sedan gick en kille som inte hort meddelandet in, och da borjade det tjuta som sjutton igen och en annan man var tvungen att oppna dorren at honom sa att han kom ut igen. Dorren var alltsa bara last inifran och inte utifran. Sjukt.
Val tillbaka i New York bar det av till vandrarhemmet. Stallet vi bodde pa hette South of Houston Apartments. Det var over forvantan. I varat rum hade vi egen dator, tva stora frascha vaningssangar, toalett och dusch som vi delade med rummet som satt ihop med varat, och ett kok med spis och kylskap. Helt perfekt! Da det redan var sent nar vi kom dit gick vi till en mataffar och kopte nudlar som vi at medans vi gjorde oss iordning for kvallens utgang. Carro hade fatt tag pa en sa kallad promoter som fixar in folk pa klubbar sa vi ringde honom for att se om vi kunde komma in, aven utan ID som visade att vi var 21. Han sa att sa lange vi var dar innan 12 sa skulle det inte vara nagra problem. Det var ett skandinavisk nyoppnat stalle. Vi tog taxin dit, men vi hamnade fel for adressen stamde inte. Som tur var hittade vi tva andra promoters som tog med oss till ett stalle som hette Quo. Vi hade skitkul! Bra musik var det! Vi var lite oroliga att vi inte skulle komma in men de sa hela tiden "vi fixar det, inga problem". Linnea visade fram sitt leg, vakten sa: "Inga falskleg har nu" och vi skakade pa vara huvuden for nagra falskleg hade vi inte, men for sma var vi. Vakten bara flinade lite, och vinkade in oss alla fast att Linnea bara visat sitt leg och hon dessutom inte hade aldern inne. Men vi var ju glada for det.
Vid halv fyra-tiden tog vi taxin tillbaka och sov som stockar i de skona sangarna pa vandrarhemmet tills solen borjade skina och varat rum forvandlades till en bastu pa sondag morgon. Vi at frukost pa rummet och gjorde oss iordning och vandrade sedan nagra kvarter for att komma till Chinatown. Det var hur mysigt som helst. Vadret var perfekt och atmosfaren var sa mysig. Vi at lunch pa ett vietnamesiskt stalle Mojsan! Sedan vandrade vi vidare och hamnade i Little Italy. Darefter tog vi tunnelbanan ner till Battery Park dar farjorna till frihetsgudinnan avgar. Denna gangen valde vi att ta gratisfarjan ut till Staten Island. Det tod cirka en timme fram och tillbaka. Vadret var som sagt helt perfekt, soligt och over tjugo grader varmt. Vi skrattade otroligt mycket under helgen, allt var sa lyckat. Angaende frihetsgudinnan sa trodde man att hon var storre an vad hon ar. Linnea sa: "Jag trodde att frihetsgudinnan var storre an sa. Men hon maste vara ratt stor anda for hon haller ju i en restaurang!". Haha. Pa farjan var det nagra killar som fragade vad for sprak vi snackade. Vi forklarade att vi var svenskar, pratade lite med dem och vande oss sedan om for att fortsatta ta kort. En av killarna fortsatte dock stalla konstiga fragor som "Kan ni simma?". Jag borjade undra om han hade tankt slanga i oss eller vad sjutton han menade med det. Jag tror inte att han hade alla hastar hemma riktigt. Sedan drar han fram kameran och fragar om han far ta ett kort med oss, sa det gar vi med pa. Han fortsatter dock att vara konstigt mot oss sa vi skyndar oss av farjan nar den lagger till. Nar vi sedan kommer ut och ar pa vag mot tunnelbanan sa hoppar nagon ut framfor oss med kameran i hogsta hugg och ett stort leende pa lapparna:"Far jag bara ta en bild till?". Det var han igen. "Ehm, vi har lite brattom, hej da!" sa vi och stack.
Vi hade hoppats pa att hinna lagga oss och sola i Central Park men tiden rann ifran oss sa vi satt pa en bank och at innan vi tog oss till busstationen for att aka hem. Val nar vi kommer dit inser jag att jag pa vagen dit gett busschaufforen fel biljett, alltsa min returbiljett sa det blev att stressa for att hitta en dator och skriva ut biljetten igen. Men vi hann som tur var.
Har kommer lite bilder:
/Julia
Efter hockeyn tog vi taget tillbaka till New York. Pa tagstationen var vi tvungna att vanta en timme pa nasta tag da vi precis missat ett. Vi satt och snackade med en tjej som vi traffade pa Penn Station som var over pa besok med sin familj. Hon kom fram och knackade Linnea pa axeln for de kanner varandra. Linnea hade ingen aning om att hon var har och nar de borjade prata visade det sig att de skulle pa samma hockeymatch som oss. Sa ska vi ta och saga det igen: Varlden ar laskigt liten.
I alla fall, helt plotsligt nar vi sitter dar inne i den lilla stationsbyggnaden borjar en siren i taket tjuta och en rost ljuder: "The doors are now going to be locked automatically. Leave the building, NOW." Alla som satt darinne borjade forst skratta, men sedan upprepade rosten meddelandet och da insag vi att okej, vi far nog resa pa oss. Hela situationen var bara sa komisk. Sedan gick en kille som inte hort meddelandet in, och da borjade det tjuta som sjutton igen och en annan man var tvungen att oppna dorren at honom sa att han kom ut igen. Dorren var alltsa bara last inifran och inte utifran. Sjukt.
Val tillbaka i New York bar det av till vandrarhemmet. Stallet vi bodde pa hette South of Houston Apartments. Det var over forvantan. I varat rum hade vi egen dator, tva stora frascha vaningssangar, toalett och dusch som vi delade med rummet som satt ihop med varat, och ett kok med spis och kylskap. Helt perfekt! Da det redan var sent nar vi kom dit gick vi till en mataffar och kopte nudlar som vi at medans vi gjorde oss iordning for kvallens utgang. Carro hade fatt tag pa en sa kallad promoter som fixar in folk pa klubbar sa vi ringde honom for att se om vi kunde komma in, aven utan ID som visade att vi var 21. Han sa att sa lange vi var dar innan 12 sa skulle det inte vara nagra problem. Det var ett skandinavisk nyoppnat stalle. Vi tog taxin dit, men vi hamnade fel for adressen stamde inte. Som tur var hittade vi tva andra promoters som tog med oss till ett stalle som hette Quo. Vi hade skitkul! Bra musik var det! Vi var lite oroliga att vi inte skulle komma in men de sa hela tiden "vi fixar det, inga problem". Linnea visade fram sitt leg, vakten sa: "Inga falskleg har nu" och vi skakade pa vara huvuden for nagra falskleg hade vi inte, men for sma var vi. Vakten bara flinade lite, och vinkade in oss alla fast att Linnea bara visat sitt leg och hon dessutom inte hade aldern inne. Men vi var ju glada for det.
Vid halv fyra-tiden tog vi taxin tillbaka och sov som stockar i de skona sangarna pa vandrarhemmet tills solen borjade skina och varat rum forvandlades till en bastu pa sondag morgon. Vi at frukost pa rummet och gjorde oss iordning och vandrade sedan nagra kvarter for att komma till Chinatown. Det var hur mysigt som helst. Vadret var perfekt och atmosfaren var sa mysig. Vi at lunch pa ett vietnamesiskt stalle Mojsan! Sedan vandrade vi vidare och hamnade i Little Italy. Darefter tog vi tunnelbanan ner till Battery Park dar farjorna till frihetsgudinnan avgar. Denna gangen valde vi att ta gratisfarjan ut till Staten Island. Det tod cirka en timme fram och tillbaka. Vadret var som sagt helt perfekt, soligt och over tjugo grader varmt. Vi skrattade otroligt mycket under helgen, allt var sa lyckat. Angaende frihetsgudinnan sa trodde man att hon var storre an vad hon ar. Linnea sa: "Jag trodde att frihetsgudinnan var storre an sa. Men hon maste vara ratt stor anda for hon haller ju i en restaurang!". Haha. Pa farjan var det nagra killar som fragade vad for sprak vi snackade. Vi forklarade att vi var svenskar, pratade lite med dem och vande oss sedan om for att fortsatta ta kort. En av killarna fortsatte dock stalla konstiga fragor som "Kan ni simma?". Jag borjade undra om han hade tankt slanga i oss eller vad sjutton han menade med det. Jag tror inte att han hade alla hastar hemma riktigt. Sedan drar han fram kameran och fragar om han far ta ett kort med oss, sa det gar vi med pa. Han fortsatter dock att vara konstigt mot oss sa vi skyndar oss av farjan nar den lagger till. Nar vi sedan kommer ut och ar pa vag mot tunnelbanan sa hoppar nagon ut framfor oss med kameran i hogsta hugg och ett stort leende pa lapparna:"Far jag bara ta en bild till?". Det var han igen. "Ehm, vi har lite brattom, hej da!" sa vi och stack.
Vi hade hoppats pa att hinna lagga oss och sola i Central Park men tiden rann ifran oss sa vi satt pa en bank och at innan vi tog oss till busstationen for att aka hem. Val nar vi kommer dit inser jag att jag pa vagen dit gett busschaufforen fel biljett, alltsa min returbiljett sa det blev att stressa for att hitta en dator och skriva ut biljetten igen. Men vi hann som tur var.
Har kommer lite bilder:
/Julia
Kommentarer
Trackback
