-

Jag kom precis hem fran gymmet, ska nog satta mig i solen och lasa lite innan det blir dags for lunch. Igar kvall hangde jag pa en tysk tjej pa en danskurs. Fy sjutton vad kul det var! Man fick prova pa salsa, cha-cha, foxtrot och alla mojliga pardanser. Instruktorerna var jattetrevliga dessutom och de hade ju inga problem med att fa mig att signa upp for tva privatlektioner for 20 dollar. De behovde inte ens forsoka overtala mig, sa pa torsdag nasta vecka och mandag veckan efter det ska jag ta danslektioner. Det blir nog ingenting efter det dock da normalpriset ligger pa over 400 dollar for fem lektioner. Hehe.

Ikvall jobbar jag, Linnea kommer hit sa det blir chill och mys. Imorgon ska vi formodligen forsoka se lite Eurovision hemma hos Linnea. Kvallen vet jag dock inte hur den ser ut, vet inte om jag jobbar an eller inte. Amanda kommer upp hit fran Philadelphia over helgen ocksa, ska bli kul:)

Nahe, nu ska jag ut och njuta!

/Julia

Jag alskar den har laten. Bestall sol och klarbla himmel, hoppa in i bilen, veva ner rutan och dra i med hogsta volym och dar har du sommarens basta:)

/Julia

Resan i Kiel börjar lida mot sitt slut. På lördag tar jag och Ida färjan till Götet. Vart försvann tiden? Det var ju nyss vinter. Jag kom ju precis hit! Shit. Jag skäms över att jag knappt har utforskat Kiel ordentligt, eller ens Holtenau. Och jag har inte heller hunnit med färjan, åkt till Schilksee eller ätit köttrestaurangen här i Holtenau. Tiden har verkligen bara försvunnit.  

Jag kommer ihåg när jag och Ida kom till Kiel första gången. Fy attans vad jobbigt det var. Kan säga er att mitt första intryck av Kiel inte var så positivt. Det var kallt, slaskigt och alldeles för litet. Ville ju till Berlin! Och värre blev det när jag fick se mitt rum. Jag trodde att jag skulle dö. Bokstavligen alltså. Men nu i efterhand så måste jag medge att det var det bästa beslutet jag någonsin tagit, att åka hit. Och att bo på åldis. Jag har haft så kul. Visst har det gått i perioder, men jag kommer sakna allt och alla så otroligt mycket. Speciellt det här med att ha en egen toalett. Samtidigt ser jag fram emot att komma hem. Att få äta mammas mat (Tyskland har gett mig sjukt dålig hy. ogillas!). Och att äntligen få träffa alla vänner igen. Men jag gillar det här med att vara på resande fot...så lite jobbigt är det ju att packa ner sitt liv i två resväskor för att åka hem!! Jag vet inte om jag är klar med Tyskland och tyskan efter det här.. med Kiel kanske. Jag vet inte. Jag vet bara att jag inte vill hem till lilla Skillingaryd. Men jag är ju tyvärr så illa tvungen till det. I alla fall tills sommaren är över. Bläh. (o)Tur nog flyger jag till Vietnam 2 veckor efter jag kommit hem. Vet inte om jag ska hoppa av glädje eller dö. Dö för att jag ska umgås 5 veckor med min famij och släkt. Jaja.  

Nästa gång vi hörs är jag hemma i Sverige. Kommer inte ha internet de sista dagarna. Vilket är både bra och dåligt. Jag behöver göra lite nytta (tenta på torsdag), städa, städa, städa och inhandla sprit. På torsdag ska vi fira att tentan är över, vare sig vi blir godkända eller inte. På fredag är det avslutningsmiddag och på lördag blir det att packa ihop det sista innan vi tar färjan på kvällen.

Hade tänkt ladda upp bilder, men det får bli en annan dag helt enkelt. 3g internet sucks!!!

Tschüss!

Mui

Jag köpte ett par jeans i Hamburg förra veckan. Kom hem, provade de och tyckte att det var för mycket tyg över vid rumpan och framifrån. Tänkte lämna tillbaka de men insåg att man endast kan byta varorna. Så igår tog jag med mig byxorna och bytte till en storlek mindre. Men vägen dit var inte helt smärtfritt. Jag har nog aldrig skällt på en expedit så mycket i hela mitt liv. 

Det började med att jag och ida gick in i butiken för att testa ett par likadana jeans, fast i en annan storlek. De var trevliga och hjälpte till osv. Jag gick till kassan, där en annan expedit tog emot mig. Eftersom min tyska suger (ja, 4 månader i Kiel har inte gjort ngn skillnad....) så pratade jag med honom på engelska.

Här får ni den korta versionen av vårt bråk

M: "Hej, köpte dessa förra veckan, men kan jag få byta till en storlek mindre?"
Expediten (direkt): "Nej, du måste tvätta de först. Sedan kan jag ta tillbaka de."
M: "???? Tvätta?!?!"
Expediten: "Ja, tvätta. Jag ser ju att du har använt de."
M: "Nej, jag har inte alls använt de. Och jag tänker inte tvätta de. Jag vill byta till en storlek mindre!!!!"
Expediten (höjer rösten): "MEN JAG KAN INTE TA TILLBAKA DESSA JEANS NÄR DU HAR ANVÄNT DE. INTE FÖRRÄN DU HAR TVÄTTAT DE. GÅ OCH TVÄTTA DE TVÄRS ÖVER GATAN FÖR 4 EURO OCH KOM TILLBAKA MED DE HELT BLÖTA OM DU VILL."
M: "hahahaha, skämtar du?"
Ida: "men JAG kan säga att hon INTE har använt byxorna."
M: "Men snälla nån. Så du menar att jag ska ta bort prislappen och sedan tvätta byxorna?! Påstår du att jag har använt byxorna när jag bara har provat de? Som om jag skulle gå runt med prislappen på."
Expediten (katigt): "Så hur länge har du provat de? 2h eller?"
M: "Nej, 3 gånger. 15 minuter varje gång."
Ida börjar svära till honom på svenska...
Expediten: "Jag kan gå runt i ett par byxor i en timma utan att de ser ut så här"
M: "MEN SNÄLLA NÅN!!! Jag har inte använt de!!! Och nej, jag tänker inte tvätta byxorna. Jag har inte tid. Jag bor i Kiel och ska hem till Sverige imorgon. Jag har inte tid med att åka fram och tillbaka. Och dessutom står det ingenting om detta på erat kvitto." (fick tyvärr dra till med en lögn om hemresan där..)
Expediten, som vid detta laget har tappat tålamodet, höjer rösten ytterligare: "MEN DET ÄR SÅ DET ÄR. THAT'S NORMAL"
Ida: "NEJ, det här är inte alls normalt."
Expediten: "Skickar jag tillbaka dessa byxor till Miss Sixty i Italien, så kommer jag att få tillbaka de."
M: "SO?! Jag har fortfarande inte använt byxorna."

Och så håller vi på så ett tag till. Han skulle hämta en kollega, men det var ingen ville ge sig in i diskussionen med en galen vietnames och en svensk. Och jag vart så arg. Ida pallade inte och gick tillslut. I vanliga fall hade jag också tagit ett steg tillbaka, gått och tvättat de satans jeansen och kommit tillbaka. Bara för att undvika konflikten och tysta ner allt. Men jag kan verkligen inte hålla käften när någon beter sig respektlöst mot mig. Speciellt inte pga min ålder. Hade mamma eller någon annan vuxen gått in med byxorna, så hade allt gått snabbt och fint. Och jag hatar att bli anklagad för något man inte har gjort. Det hade varit en helt annan grej om jag hade använt byxorna (fast om jag hade använt de, så hade jag aldrig gått tillbaka med de). Men jag hade ju fan inte använt de.

Hur som så slutade det med att han gav upp och packade ner jeansen åt mig (han darrade av ilska). Han började babbla på tyska, om att jag var full av någonting... och frågade om jag förstod. Så jävla oprofessionellt. Jag tackade för mig, log, tog påsen och gick stolt ut med segern i min hand. Kunde inte låta bli att hånskratta åt honom på vägen ut.

Gud vad pinsam jag är ibland.

/Mui

Kom for en stund sedan hem fran en promenad i osregnet. Det var jatteskont, uppfriskande och sa. Det var forsta jobbdagen pa denna veckan idag da jag fick ledigt igar for att traffa Martin och Robin i New York. Jag akte med Heloisa och hennes kompis till New York redan i lordags kvall och hangde sedan med dem tills det var dags att mota upp Martin, Robin, Fred och hans flickvan Elina pa Times Square klockan 4 pa sondagen. Pojkarna som flugit in fran Sverige dok dock inte upp forran halv 6 da de blivit fast i passkontrollen och forhorda och allt. Nar de val kom gick vi till Chipotle och at burritos, skitgott! Sedan vandrade vi vidare och sag solnedgangen over the Hudson river. Vandrade ytterligare och kom helt plotsligt in i ett omrade dar de enda par vi sag var man som gick hand i hand. Kul att det var sa uppenbart att det var ett omrade dar manga homosexuella bor. New York ar haftigt pa det sattet, det kan andras fran en gata till en annan, forst ar du i Kina, sen Italien, eller sa skiftar det fran jattefancy till slum. I alla fall sa gick vi vidare, kopte lite lemonad pa Whole Foods och kom sedan fram till Brooklyn Bridge. Vadret var helt underbart, sadar perfekt ljummet aven om klockan var narmre nio. Efter att ha njutit av utsikten pa bron tog vi tunnelbanan tillbaka till Times Square. Det blev en glass pa varldens langsammaste donken innan Fred och Elina akte hem och jag, Martin och Robin begav oss mot vandrarhemmet.

Efter lite somn blev det frukost i form av bagel och Snapple att dricka. Vi kopte det i ett stand pa gatan, och det var riktigt gott. Det ar sa den akta New Yorkern gor stressad pa vag till jobbet. Vi tog med frukosten och vandrade till Central Park dar vi satte oss pa en parkbank och njot av morgonen. Vi vandrade vidare genom parken, gick ner pa 5th Avenue, gick till Rockefeller Center och sedan Grand Central Station. Darifran tog vi subway till Chinatown dar vi at god lunch. Sedan vandrade vi ner till South Street Sea Port som ligger precis intill the Brooklyn Bridge. Det var verkligen kustkansla dar, riktigt mysigt! Efter det blev det att ta subway tillbaka till Times Square dar vi strosade runt lite innan det var dags for mig att hamta vaskan pa vandrarhemmet och ta bussen tillbaka till verkligheten.

Nu ska jag ta och mysa ihop mig i sangen med lite tv och svenskt godis, tack vare Emma:) Om ni laser bloggen pojkar sa tack sa mycket for helgen, det var sjukt kul att ses!

/Julia

Ps: Bilder kommer forhoppningsvis senare, min kamera var inte samarbetsvillig idag.

Jag har varit hemma i 2 dagar, och allt känns precis som vanligt. Det är ju tur att jag åker tillbaka till Kiel snart, skulle ju dö av tristess annars. Jag och Ivana bestämde oss efter väldigt många om och men för att åka upp till Jönköping. Tog bussen vid 21 och det märktes att vi bor på landet. På bussen var det ett stort gäng killar (bönder) med rutiga skjortor och byxorna ända ner till knäna. De satt och sjöng gud vet vad under heeeela bussresan upp till Jönköping. Så bonnigt alltså.

Vi satte oss på piren och delade på en flaska vin och hade det trevligt. Det är sjukt vad fint Jönköping är. Haha, hade glömt bort det. Jönköping är så mycket finare än Kiel... Jaja. När vi hade klunkat hela vinflaskan traskade vi ner till huset för att skaka lite fläsk. En lite sisådär klubb, centrum ligger fortfarande närmast hjärtat. haha. Men vilken galen kväll det var igår!!! Vi hade så kul.

Det är sjukt vad dyrt det är att gå ut här. Jag förstår om folk inte vill bjuda andra på drinkar. Jag menar, de kostar ju skjortan. I Tyskland kan man köpa fina (!) drinkar för 4 euro. 4 euro!!! Här kostar de 98 spänn. Och de är inte ens goda.

/Mui

Helgen spenderades i Washington DC tillsammans med Linnea och Marina. Vi hade en riktig superhelg verkligen. Vi tog flyget fran Hartford tidigt fredag morgon och var framme i Baltimore vid 8. Darifran tog vi taget in till DC. Val framme i DC lamnade vi av vaskorna pa hotellet och vandrade sedan vidare mot Georgetown (ca 10 minuters gangavstand) for lunch i solen. En man vid bordet jamte sag att vi satt och tittade pa en karta sa han borjade tipsa oss om stallen vi borde se. Han forklarade vagen till bade Georgetown University och Svenska Ambassaden sa dit gick vi. Marina fixade ett nytt pass pa ambassaden da hennes gar ut i oktober sa det var perfekt timing. Sedan blev det glass och cupcakes pa ett litet stalle nara hotellet innan vi gick till hotellrummet for att frascha upp oss. Vi gick ut och at pa ett stalle i Dupont Circle dar vi bodde, men sedan blev det en tidig kvall. Vi var trotta alla tre efter att ha gatt upp vid 4 pa morgonen och inte somnat forran vid 12. Jag tror bannemej att vi sov alla tre vid halv elva, haha.

Pa lordagen skulle vi ga upp tidigt for sightseeing men vi lyckades pa nagot satt ta otroligt lang tid pa oss att komma ivag sa var val ute ur rummet vid halv 11. Det blev en brunch i solen pa ett stalle i narheten av hotellet innan vi tog metron mot Arlington National Cemetery. Det ar kyrkogarden som bland annat finns med i Saving Private Ryan. Soldater som forlorat sina liv i bade forsta och andra varldskriget ligger dar, soldater fran vietnamkriget och inbordeskriget. Dar finns aven President Kennedys grav. Det var ett valdigt vacker stalle, men samtidigt var det givetvis sorgligt. Marinas kompisar fran Phoenix var i DC samma helg och vi hade planerat att mota upp dem nagon gang under helgen men aldrig bestamt tid och plats. Tror ni inte att vi springer pa dem dar, sa de foljer med oss for att se Pentagon efter, vilket faktistkt inte var sa mycket att se. Sedan drog de sig tillbaka till sitt hotell och vi akte till downtown for att se the Washington Monument och the Lincoln Memorial. Efter en hel dags vandrande gick vi vid halv atta-tiden tillbaka till hotellet och gjorde oss iordning for kvallen. Vi skulle mota upp Linneas kompisar i Bethesda for att ata och aven Marinas kompisar foljde med. Det blev en mexikansk restaurang. Vi lyckades kopa oss nagon drink var da en tjej innan oss visat leg sa vi slapp visa nagot alls. Sedan tipsade Linneas kompisar oss om nagra utestallen i Georgetown sa vi tog taxin dit efter restaurangbesoket. Vi oppnade dorren och steg ur taxin och sprang direkt pa nagra killar som fragade vart vi skulle. Smithpoint sa vi. Dit skulle de ocksa sa de tog tva tjejer var och gick med oss in sa det blev inga som helst problem dar inte. Sedan blev det mycket dans till bra musik.

Hur lite vi an sovit natten mellan lordag och sondag sa hade vi bestamt oss att klockan skulle sattas pa 8. Hela den sista dagen skulle utnyttjas. Vi steg upp utan problem, for att vi formodligen inte ens kommit in i djupsomn som Linnea sa. I alla fall sa borjades dagen med frukost pa Starbucks. Sedan tog vi metron downtown, motte upp Linneas kompisar igen och gick for att se Vita Huset. Nar vi gar till Vita Husets framsida stanger de precis av trottoaren som ar narmst det stora staketet som omringar Vita Huset. Da ser vi en sisdar fyra personer ute pa framsidan som leker med en hund. Vi antar att en av dem var Presidenten Obama sjalv i hog person. Vi stallde oss pa andra sidan gatan och forsokte zooma in sa gott det gick med kamerorna. Nagra minuter senare kom de och sparrade av aven den sidan av vagen, vilket gjorde oss annu mera sakra pa att det faktiskt var Presidenten vi sett. Haha, coolt:)

Sedan drog vi alla vidare mot The American Museum of National History. Vi sag bara en liten del av det, sag Kermit bland annat, och ett par kanda roda skor som varit med i The Wizard of Oz. Sedan gick vi och sag the Capitol. Mitt ute i det grona omradet (kallat "the mall") som stracker sig mellan the Capitol och the Washington Monument sa var det en massa folk fran the american army och navy. Vi gick upp i en stridsvagn och kollade, snackade lite med soldaterna och sa. Sedan pratade jag lite med en i flottan och han visade mig en stor kanon. Han forklarade hur den avfyrades och visade mig det tunna repet man skulle dra i. Jag drog och behovde inte ens ta i for att hora klickljudet som skulle bekrafta att den avfyrats. Det var riktigt obehagligt, en liten unge hade latt kunnat avfyra den kanonen. Helt sjukt.

Sedan var det lunchdags och det blev hamburgare den har gangen. Darefter drog vi tillbaka till hotellet for att hamta vara vaskor. Sedan tog vi metron till ett stalle som hette Greenbelt och darifran tog vi en buss till flygplatsen. Hela resan gick sa otroligt bra och vi hade sa kul hela tiden:)

En av tjejerna som bodde i Washington visade sig vara fran Huskvarna och hon kanner en av mina klasskompisar fran hogstadiet och en fran gymnasiet, ganska sjukt vad varlden ar liten.

The Arlington National Cemetery

Kennedys grav

The Washington Monument

Ja, vad ser det ut som :P

Jag och det tunna repet som avfyrar kanonen

Mina resekompisar:)

 

/Julia

Åkte ju till Berlin förra veckan. Jag gillar Berlin, men bara när det är bra väder där. Vi hade sjukt mycket otur med vädret. Regn, regn & regn. Kallt var det också. Resan hade sina ups and downsv (ni vet, 7 olika tjejer, 8 olika viljor), men självklart var det skönt att komma ifrån Kiel ett par dagar. Även om det var lite stressigt så hann vi besöka Stasi-arkivet (sjukt intressant), Bundestag, erotik-museum, Brandenburger Tor, se Angela Merkel (vilken superkvinna!!), dricka öl, gå på Alice i underlandet i 3D....

Eftersom vi inte stannade kvar i Berlin över helgen, så kompenserade vi det med en heldag i Hamburg igår. Och shopping var det! Kom hem med ett stort svart hål i min plånbok. Men vad gör detta om 100 år? Och inget kan slå den underbara lukten av ett par nyköpta jeans. hehe.

Nu; back to reality. Åker ju hem på fredag (!!!!!!!), så måste fixa det sista med skolan, beställningarna (hehe) och packningen. Åh, vad jag längtar hem. Men jag vet att jag kommer längta tillbaka så fort jag satt foten innanför dörren. Så typiskt mig.


/Mui

Har idag jobbat, sprungit en runda, lagat spagetti och kottfarsas till kvallsmat. Var pa Starbucks med tjejorna en svang nu pa kvallen och vi borjade prata om svensk mat. Jag satt nastan och dreglade nar vi raknade upp sant som kommer vara riktigt gott att ata nar man kommer hem igen. Nagra saker jag saknar ar:

-Filmjolk
-Rostat brod med marmelad och ost
-Svenska vafflor och pannkakor
-Svensk mjolk
-Ordentligt brod gjort pa annat an luft
-Kanelbullar
-Spenatsoppa med agghalvor
-Falukorv
-POTATIS, ater nastan aldrig det har!
-Fisk, ater knappt aldrig det heller

Oh gud, nu borjar det vattnas i munnen igen. Jag saknar egentligen all mat som kommer fran Sverige just nu, haha. Visst kan man laga mycket av maten har med, men jag kan saga sa mycket som att smor, socker, mjol och mjolk inte ar detsamma som hemma sa pannkakorna blir inte som de ska och kladdkaka smakar absolut inte lika gott som hemma.

Nahe, nu ar det verkligen dags att sova. Imorgon ska det packas infor Washington och sedan kommer Linnea och Marina hit och sover over eftersom att vi aker tidigt pa fredag morgon.

Godnatt!

/Julia

Tidigt lordag morgon kom Steffi och hamtade upp mig och sa akte vi tillsammans med hennes vardfamilj till The Bronx Zoo i New York. Det var riktigt mysigt att bara strosa runt dar och vadret var helt perfekt. Efter det tog vi tunnelbanan till Manhattan och gick till en secondhand-butik som Steffi hittat. Jag hittade faktiskt en troja, ett armband och ett par solbrillor. Sen motte jag upp men min kompis som bor i New York som jag traffade sist jag var dar. Vi gick ut pa kvallen pa en klubb, det var skitkul! Drake var dar och upptradde sa det var ganska fullsmockat darinne. Pa sondagen sov vi lange och sedan sag jag till att ta mig till fotobutiken dar jag kopt min kamera for att fraga dem vad det kan vara for fel. De trodde inte att det var minneskortet som de sagt nar jag ringde, utan det ar formodligen nagot fel pa kameran, kul! Han sa dock at mig att ta med den hem och fortsatta fota for att se om den fortsatte att krangla om jag gjorde som han sagt at mig. Det verkar dock som att jag kommer att vara tvungen att skicka den pa reparation. Den fungerade hela helgen och bilderna jag tog blev ju bra. Nu efter att jag laddat upp dem skulle jag prova att ta kort igen och da visades ingen bild i displayen utan bara massa farger. Det ar da fasen att det inte ska funka! Jag blir sa sur for jag vill ju att den ska fungera nar vi ska till Washington i helgen.