Hej tår!

Surfade runt lite och hittade dessa:



Det där ser jävligt obekvämt ut. Fy bubblan vilka fula skor. Och tårna ska vi inte ens tala om.

/Mui

Fortsätt så

Ja!! Ni kommenterar. Fortsätt så. Det är så kul när loggar in och ser att någon människa har kommenterat. Me like. Och antalet unika besökare har ökat till det normala också! Det verkar som att Julia drar hit alla besökare eftersom antalet unika har ökat drastiskt sen hon började skriva igen. Vad fan, jag då?!

Tänkte bara förvarna er att det nog inte kommer bli så mycket uppdatering nu under påskhelgen eftersom både Julia och jag kommer befinna oss på Västkusten (Julia har i och för sig redan lämnat byn). Jag tror det blir Halmstad och Göteborg för mig i alla fall. Jag kan ju inte tacka nej till Nhisans biljett. He he he. I'm sooOOOo broke and dead meat (borde egentligen inte åka till gulingdiskot eftersom vi kommer hem måndag morgon och det är skola på tisdag. jag är gammal nu och klarar inte av att snubbla in vid halv 6 på morgonen!).


/Mui


Helvete

Ursäkta svordomen men mina nerver klarar inte detta. Värsta matchen ever. (Hade varit bästa matchen ever om HV hade vunnit för det var så sjukt spännande). Efter en kvarts förlängning och dessutom straff för HV, lyckades till slut en jäkla sketen Färjestad-spelare trycka in ett förbannat mål, så nu står det 3-1 i matcher. I morgon gäller det, vinst för HV och fortsatt slutspel, eller SM-guld för Färjestad. Det sistnämnda ska aldrig få hända. Vi ska ta det här. Stefan Liv I love you, you're the best! Kommer följa dig från tv:soffan i stugan, i morgon bär det av västerut.

/ Das kleine hockeyfreak Julia

Vad i..

Postade precis ett brev som ska ända till Vietnam. Jag kollade upp leveranstiden och det tar tydligen 10-12 ARBETSDAGAR för brevet att komma fram. ?????? Vad är detta? Lever vi inte på 2000-talet? Fan, det borde inte ta mer än 1 vecka!!! Hm, det är säkert Vietnams postsystem som är så jävla outvecklat för det tar nämligen bara 4 arbetsdagar för ett brev att komma till staterna, 4 dagar till Kina och 5 dagar till Thailand. Vittarna alltså.

/Mui


Jag är tydligen alltid negativ

Häromdan ringde Nhisan. Hon tänkte bara säga att jag skulle få hennes biljett till trädgår'n (hon skrev ett påskrim och vann biljetter). Men hon hann aldrig säga det innan vi la på luren. Enligt henne säger jag alltid "åh, fan vad tråkigt det är". Hon är trött på att jag är så negativ. Måste sluta upp med att säga saker som "åh fan vad trött jag är" och "åh fan vad tråkigt allt är". Ibland säger jag att jag är trött även om jag inte är det. Det har liksom blivit en sån standradfras. Måste ändras. För jag är inte negativ egentligen. Eller. Jag vill inte sprida massa negativ engergi runtomkring mig.

DET KANON VÄDER UTE och bara 4 veckor kvar till exams. FAN VAD UNDERBART MITT LIV ÄR. tjoho. 

/Mui

Att säga nej är inte bland det lättaste

I söndags morgon ringde de och frågade om jag kunde jobba, mamma svarade och jag slapp. I går morgon halv åtta ringde de igen och frågade om jag kunde jobba, jag hade lovat att vara barnvakt så jag slapp. Idag ringde de och frågade om jag kan jobba i morgon och på torsdag men vi ska till stugan, så jag slapp. Jag får så sjukt jäkla dåligt samvete av att säga nej tre dagar i rad. Både för att det känns som att jag hela tiden kommer med undanflykter, och för att jag inte vill jobba detta lovet medan massa folk har blivit arbetslösa och bokstavligt talat skriker efter jobb. Jag måste plugga känner jag. Fyra veckor framåt i tiden och jag sitter i Brahesalen med slutproven framför mig. Jag måste fixa detta, och jag måste plugga inför det! Men ändå känns det aldrig som en godtagbar ursäkt när de frågar om man kan jobba. De gånger (eller den gången) jag har sagt "nej, jag kan inte, jag känner att jag verkligen måste plugga", så har jag känt det där dåliga samvetet äta upp mig inifrån resten av dagen. Jag kan helt enkelt inte säga nej. Men nu har jag tvingat mig själv. Nu är det Exams som gäller, och jag ska plugga arslet av mig. Jag har tvingats tacka nej till att jobba de kommande helgerna. Jag antar att jag får "make up for it" denna sommaren. Jag känner mig bara så otacksam när jag får jobb serverat på silverfat och andra måste kämpa för att få ett...


/Julia


På andra sidan Atlanten

Jag har ju faktiskt inte berättat om vad som händer efter sommaren än. Som ni kanske vet så har mina tankar en lång tid varit att åka till USA som au-pair, och nu är allt fixat. Den 10:e augusti bär det av till New York för tre dagars introduktionskurs, sedan vidare till West Hartford i Connecticut där min värdfamilj bor. Familjen består av mamma Krissie, pappa Charlie, Hayley 5 år och Will 3 år.  Och två hundar. Det ska bli helt vansinnigt kul. I sommar ska jag lära mig att laga mat på riktigt, och baka pappas bröd. Ska ta med mig massa svenska recept.

Sen så kan vi ju ta och konstatera att världen är liten. Mamma hörde av sig till sin barndomsvän vars dotter Emma är i USA som au-pair nu. Jag började maila med henne och det visade sig att hon bor bara en halvtimme från staden där min värdfamilj bor, och att hon dessutom är kompis med tjejen som är hos dem nu. Weird. Ännu en sak som är lite komisk är att när mamma var au-pair i USA så åkte Emmas mamma över som au-pair när mamma hade ett halvår kvar, och de bodde grannar. Nu kommer jag komma dit när Emma har ett halvår kvar. Det blir kul!

USA here I come!

/Julia

*prutt*

Jag glömde nämna att jag stötte på en väldigt speciell person i lördags. Ja. Han kunde nämligen fisa med ögat. Han var skitstolt över det. Hm, det hade jag nog med varit.

/Mui

...

Sitter i min säng, i alldeles rena lakan, med datorn i knät. Kunde inte njutit mer av att det är påsklov. Samtidigt som jag slösurfar lyssnar jag på Måns Zelmerlöfs melodifestivalbidrag i akustisk version. Oh God I love him! Haha.

Oooh, I'm still standin' for hope and glory
I'll be fighting for my love story

Vi var uppe på Centrum igår, käkade tacobuffé och shakade lite ass. Vi åkte bil upp och spelade melodifestivallåtar på högsta volym. Bästa upptaggningen. Nu är jag så trött att jag inte orkar hålla ögonen uppe mycket längre. Underbart att slippa gå upp i morgon. När jag gick upp idag på morgonen sa mamma att hon räddat min dag. Vid klockan åtta hade de ringt och frågat om jag kunde jobba för att någon blivit sjuk. Tack morsan för att du såg till att jag slapp. Efter jobb tre helger i rad nu har jag sett till att jag är ledig fram till exams. Nu är det full fokus skola som gäller. Back in business after exams!

Nähe, godnatt alla.

/Julia

Fortsättningen

Ja, här har ni fortsättningen på mitt senaste inlägg om min orkidé. Den dog verkligen.



/Mui

HAHAHA! SKJUT MIG!

Har precis surfat inne på fmylife.com Sidan är bäst!

Det här var dagens:

Today, I stayed over at my grandparents' house. I woke up and had to brush my teeth. My grandma asked if I had found a toothbrush to use. I told her that I used my old purple toothbrush. She told me that was the toothbrush she used to brush her toenails. FML

/MUI

Min blomma :'(

Läste för några veckor sedan att Nhisan misslyckades med att uppfostra sin orkidé. Idag upptäckte även jag att min orkidé håller på att dö. Tror inte det går att återuppliva den. Åh, nu blev jag lite blöt i ögat. Min första och enda växt. Pappa tog i och för sig hand om den..men fortfarande!

Såhär vacker var den för nån månad sen!


Och nu är den såhär rynkig


Himlans synd att en sån vacker skönhet ska behöva lämna vår jord..

/Mui

Det var visst ett tag sen sist...

Ja, det är väl på tiden att jag uppdaterar lite. Ser att Mojsan har hunnit före och lagt upp en rejält hemsk bild från svunna tider. Men det får man väl bjuda på antar jag. I morgon är det resursdag, aaah underbart! Det innebär sovmorgon och sedan en del plugg. Jag måste tvinga mig själv att kämpa det sista nu. Det är sjukt lätt hänt att börja slappa bara för att det inte är massa arbeten som ska in, men Exams närmar sig med stormsteg och det innebär att jag borde repetera varje ämne väldigt grundligt. Det är inte bra att jag har fastnat så vid Guitar Hero. Med tanke på att jag har lovat att lillsyrran ska få vara hemma från fritids i morgon är det stor risk att jag lär spendera någon timme tillsammans med henne och Guitar Hero. Inte alls omöjligt. Sjukt kul faktiskt. Men jag måste disciplinera mig. Det är ju trots allt inte mer än 55 dagar (för att vara exakt, Alex räknar ju numera dagar)  kvar till Exams. Sedan är det över och Rhodos väntar, gud vad jag längtar! Så, kom igen nu Julia! (ja, jag försöker att tagga mig själv). Det ska nog gå bra får vi hoppas.


/Julia

A short summary

Snart ska jag ge mig ut och gå i det fina vädret men först tänkte jag summera helgen lite. I fredags kväll tog jag, Mui, Nhi, Amanda N, Malin, Jonte och Daniel tåget upp till Jönköping för att dra ut på krogen. Väl uppe i stan stack Mojsan och Nhisan på förfest hos Carro medan vi andra mötte upp Mattis och gick till Bongo. Sedan var det Centrum som väntade. Det är alltid kul att gå ut med 'gänget' hemifrån men jag saknade ändå mina ass-shakar-vänner. Kanske ännu mer för att jag visste att de var och shakade ass på annat håll. Mojsan och Nhisan var ju som bortblåsta under större delen av kvällen och Carro såg jag inte skymten av (nu fick jag ju inte hälsa på Teddy i alla fall!), men Paula, Sylvia och Ingrid dök i alla fall upp på dansgolvet till slut, vilket var kul! Mojsan my other half, where were you? När vi skulle hem med tvåbussen sen så var jag tvungen att ta över efter en som hoppade av i Vaggeryd och guida chauffören till Skillingaryd för han kunde inte vägen. ILLA.

Nä, solen kallar. See ya.

/Julia


Aouch

Aldrig har jag haft sån träningsvärk som jag har idag. I söndags var Mattis och jag på gymmet, tränade baksidan av benen, en muskel som jag tydligen inte tränat ordentligt på ett bra tag. Jag kunde seriöst inte ens vrida på mig inatt utan att känna värken i benen, och jag har vandrat runt här hemma med halvböjda ben hela dagen (tack gode gud för att ingen ser!). Men även om jag har problem med att ta mig fram så ska jag ge mig iväg på kondition och styrke-passet ikväll. Jag måste ju spä på träningsverken lite. Igår var jag förresten på jazzdans, vilket var mycket roligt. Det blir förhoppningsvis en bra träningsvår, ladda inför balen nu när jag har fixat balklänning och allt. Nu ska jag fixa lite käk!

/Julia

Dags för en ny mobil

Okej. Jag har: varit nykterist i en hel månad (haha), börjat träna, börjat plugga inför mina tyskaprov och jag följer mina planeringar. På god väg mot en ny mojsan så att säga. Nu, mina kära vänner, ska jag ta ett steg till mot den nya mojsan och skaffa en ny mobil. Jag antar att mina nära jublar just nu eftersom dem hatar när jag inte är kontaktbar via mobilen (min nuvarande mobil klarar nämligen inte av att ta emot samtal). Jag, däremot, tycker det är hur skönt som helst när folk inte kan kontakta mig. Men jag har insett hur riskabelt det är att vara utan mobil. Som t.ex. när man kör bil själv och bilen av någon anledning skulle dö. Eller när man är ute på krogen och tappar bort sina vänner. Eller om man skulle bli kidnappad. Ja, då kan det vara jäkligt bra att ha en någorlunda fungerande mobil.

Nu behöver jag hjälp. Nån som kan ge tips på en jävligt bra mobil? Jag har suttit och jämfört en massa mobiler i helgen men tyvärr har ingen mobil tilltalat mig än. Tips? Nån?





Mojsan


...

Jag är aldrig deppig. Nästan. Det var i alla fall förfärligt längesedan jag kände såhär. Jag vet inte varför det känns såhär just ikväll men allt känns bara lite, en aning...deppigt. Det bara kom över mig på bussen hem. Kanske är det på grund av att jag har sovit alldeles för lite denna veckan, och de där mindre trevliga tankarna som upptagit min hjärna. Det var minnesstund på Fenix idag, och jag känner att jag så gärna hade velat vara där. Inte för att det är något kul, utan för att visa att man bryr sig och få gråta av sig. Det känns som det hade gjort det lättare att inse att det faktiskt är sant, det känns fortfarande inte som att det har hänt. Jag ska inte få det att låta som att jag kände honom jätteväl, men jag är långt ifrån opåverkad för det. När sånt här händer blir man illa till mods vem det än handlar om och nu är han ju ingen främling för mig. Jag kan som sagt fortfarande inte förstå, men det börjar sakta men säkert sjunka in, vilket gör det hela värre. Jag tänker på alla de som stod honom nära, de måste ha ett helvete...


/Julia


När livet tar slut alldeles för tidigt

När någon man känner går bort, såsom David gjorde, så inser man hur skört livet är. Man vill bara hålla om de man håller kär och aldrig släppa igen, på grund av rädslan att de inte ska finnas där nästa gång man vill hålla om dem. Man är rädd att man ska upptäcka att man bara kramar luft. Var uppe och kramade Ida godnatt för en stund sedan, och samtidigt tänkte jag på hur jag någonsin skulle klara leva vidare om hon eller någon annan i min närhet skulle försvinna. Tänk att förlora någon någon som finns där för en varje dag, när man än behöver. En som vet ens innersta hemligheter och drömmar. En som man har delat så mycket upplevelser med. En vän, en mor, en far, ett syskon...vem som helst som betytt mycket. David var min klasskompis mellan fyran och nian. Han var otroligt smart, pratsam och oftast glad. Jag umgicks inte med honom på fritiden men efter sex år i samma klass, en resa till Polen och en klassresa senare vet man ändå en del om personen. Jag lider med hans familj, som bara bor ett hus härifrån, och som måste stå ut med tanken på att aldrig mer få se sin son och bror. Sjutton år och med hela livet framför sig, vad hände? Jag önskar att du visste hur många som bryr sig och som gråter för din skull. Det är bara synd att alla dessa känslor som uppkommer när någon gått bort inte kommer fram tidigare, att man inte visar sina nära och kära hur mycket man tycker om dem innan det är för sent...man borde tänka på det.


Vila i fred, David.


/Julia

Träningsvärk

Ja, igår satte Mojsan sin fot på gymmet för första gången på 2 ½ år! Alexander flinade bara när han såg mig och Julia. Undra vad felet var? Hm. Hur som helst, resultatet av gårdagens träning är: träningsvärk i armarna, axlarna, skulderbladen, magen, rumpan, fram-, in- och baksidan av låren, benen, vaderna och nästan i tårna också(haha)! Otränad som fasen. Hade lite problem med att gå, sätta mig och sitta med ett ben över ena knät idag. Jaja, det går väl över. Lägger en tia på att folk säkert trodde att jag hade haft andra (vilda) saker för mig...Fan, juste! Jag glömde testa den där "bröstmaskinen" som Munter nämnde en gång på mattelektionen...Enligt henne ska den ge mig större bröst. Får ta den maskinen nästa vecka.

Nu är frågan om jag ska titta en på en ny episod av East of Eden (en koreansk serie) eller om jag ska ta och lägga mig. Men med tanke på att jag har haft allvarliga sömnproblem dem senaste 3 dygnen, så tippar jag på att jag ändå inte kommer kunna somna om jag lägger mig nu. Nä, jag tar och tittar på serien. Jag menar, vem tackar nej till en timme i himmelriket? Det är sällan jag tycker asiater är snygga (har endast stött på 3 st good-looking asian boys här i Sverige) men det går inte att inte tycka att huvudpersonen i East of Eden är snygg. Äh, döm själva:


32 bast

/Mui


Friskis here I come!

Som tidigare nämnt, så införskaffade jag ett par gympaskor i höstas. Planen var, att gå till gymet med Munter varje Tisdag. Tror ni det blev av? Självklart inte. Jag har inte rört mina snygga gympaskor sen jag köpte dem! Jag skäms över att min lathet har tagit över mig de senaste 2 åren (ja, nu hör ju själva hur illa det låter). Men imorgon, mina kära vänner.. blir min lathet historia! Imorgon ska jag och Julia köpa ett 10-kort var och med oss har vi den starke Alexander! Hehe. Har latat mig alldeles för länge nu, så nu är det dags att ta tag i dallret! Yes! Nu är det fit for balen och Rhodos som gäller. Grekerna ska tappa sina hakor när jag slänger av mig kläderna (kommer självklart ha bikini under) i Maj! (På bloggen är det absolut tillåtet att ha såna här drömmar!)

/ Mui

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0