-

Jag har, sen skolan började, blivit förföjld av en liten pojk. Denna förföljelse har skapat både en läskig och obehaglig känsla. Känner inte längre att jag kan gå själv i skolans korridorer eftersom jag hela tiden tror att han ska dyka upp vid nästa hörn och hoppa på mig. Lyckades undvika honom i början men det är inte lätt när han har sitt skåp i samma byggnad som jag. Och en gång lyckades han få tag på mig när jag stod ensam vid mitt skåp. Och då bjöd han ut mig men jag tackade nej. Modigt men jag kan absolut inte dejta en 92a! 92a är lika med ett jävligt stort NO! Hur som helst så trodde jag att jag hade gjort det kristallklart för honom att jag inte vill inleda ett förhållande. Men icke sa nicke. Idag blev jag lämnad av mina kompisar och givetvis tog han tillfället i akt och bjöd ut mig ytterligare en gång till. Denna gång kunde jag inte säga nej eftersom jag inte kunde komma på en bra ursäkt. Var i helvete var min hjärna när jag behövde den som mest?   Hur som helst, så lyckades jag skjuta upp denna "dejt". Och jag har heller inga planer på att ta en fika med pojken. Och jag tror han fattade vinkeln denna gång eftersom jag sa till honom att vi kan träffas men bara som vänner (inte för att jag vill det heller...men..). Sen fick jag en superidé och sa att vi kan ju gå ut och fika ett gäng i så fall. Oj, vad jag gjorde honom besviken. Men vad ska jag med en 92a till? Visserligen har jag bett Gud om en man men jag tror jag måste vara lite mer specifik nästa gång jag ber. Meddelande till Gud: En 92a är inte en MAN! 

Med Vänliga Hälsningar B1