-

På förra julavslutningen fick vi i uppgift att översätta en julsång (från svenska till engelska). Jag och min grupp fick tomtarnas julnatt och...såhär slutade det:


The midgets' Christmas night

Midnight's advising, silnce in the houses, in the houses. All are sleeping, blown out the candles, are the candles. tipp tapp..

See them santas crawling from the corners, from the corners. Listening, scouting, sneaking oh the toe tips. tipp tapp..

The nice people have left the food to sweeten, left to sweeten, on the table, for a mob of santas, mob of santas. tipp tapp..

How they're cuddling, jump up on the plates, on the plates. Tizzlingy, tazzlingy good is christmas food. tipp tapp...

Porridge, ham, small piece of apple, piece of apple. Imagine the sweet taste, santa midget. tipp tapp..

Let's start playing, happy laughter, merry laughter, around the tree the merry mob is swinging. tipp tapp...

/mojsan

Utgången igår var tråkig (eller i alla fall för min del). När vi var på bongo fick jag för mig att lova John att köra hem, så att han kunde dricka. Detta innebar en vit kväll för mig. Och det är inget fel med det. Men det är hemskt att vara nykter själv. Hur som helst så ska Sylvan och Ingrid ha ett stort tack för att de fick dras runt med mig (som var alldeles för trött för att vara knäpp). Tack! Vid 1 skulle vi rulla hem. Det gick bra, trots att jag inte hade med mig mina glasögon. Såg ju i alla fall vilka färger det var på skyltarna. Skjutsade hem alla fyllon och gick hem igenom hela Skillingaryd. En applåd till mig för att jag klarade göra det utan att springa halva vägen (är mörkrädd egentligen). Men precis när jag skulle svänga in till vårt område såg jag en skymt av en vinglande människa. Fick nästan hjärtattack. Så jag gick en runda och när jag kom tillbaka var han borta. Vet inte riktigt vart han tog vägen.

Kvällens roligaste iakttagelse: Jag och några till stod och dansade på det stora dansgolvet på centrum. Efter en stund ser jag ett par killar mucka med varandra. Och det roligaste var att den ena killen var en liten vitte (en vitte-vitte faktiskt) med en frisyr som såg ut som ett fågelbo! Åh. Hans kompis hade råkat stöta i en brat (biffig och lång) och det var så det hela började. Men orka spela superhero (vitten) när man är en liten tanig skit på 160 cm.

/Mojsan

Idag var jag extreeemely tired, så när nästan alla utom jag hade matte la jag mig på en bänk vid skåpen och läste Juloratoriet. Efter ett tag orkade jag inte ens det, utan satte ipod-lurarna i öronen och blundade. Jag tror jag slumrade till lite, men så helt plötsligt hörde jag, någonstans från världen utanför, någon som sa:
"Oh, det där ser ju riktigt skönt ut!"
Jag spärrade upp ögonen och såg sex stycken ögon stirra tillbaka på mig. Jag undrade för en kort stund hur länge det stått där och tittat men insåg att de nog bara stannade till lite snabbt på vägen. Det var ju tre av mina classmates som kom från matten. Haha. Tur att jag inte sov så djupt att jag börjat snarka eller nåt,...fast jag snarkar aldrig, faktiskt. Men ifall liksom. Jag tror inte jag hade öppen mun heller. Vilken tur.

/Julia

Idag på morgonen var jag en liten tidsoptimist, vilket resulterade i att jag fick gå väääldigt fort ner till stationen. Och det var halt. När jag kom till sista backen innan jag är framme så halkade jag till, men för en sekund var jag säker på att det inte var någon fara. Sekunden efter satt jag på rumpan och en hundradels sekund efter det låg jag raklång på marken. Jag kände mig så fånig. Tittade snabbt bakom mig för att försäkra mig om att ingen sett och som tur var kunde jag inte skymta en enda människa. Jag skrattade högt för mig själv. Jag måste haft en ängel vakandes över mig för jag höll på att halka två gånger till under dagen, men klarade mig.


/Julia

Med en pension på 750 000 kronor i månaden seglar Handelsbankens förre vd jorden runt med sin fru. "Ingen har betalat för mig av någon annan anledning än att de ansett att jag varit duktig, så jag känner rent samvete", säger Arne Mårtensson.

Finanskris. Arbetslöshet. Fattigdom i utvecklingsländer. Orättvisor. Hur kan man bara med gott samvete ta sin båt värd 15 miljoner och åka jorden runt med sin fru i flera år när man vet hur vissa kämpar för att få ekonomin att gå ihop och påstå att man är värd det? När folk blir arbetslösa på grund av den ekonomiska krisen och barn svälter i Afrika. Han påstår att han är värd de här 750 000 kronorna i månaden i pension (vilket kommer uppgå i 133 miljoner om han lever till 77 års ålder) och även en avslutningsbonus på 10 miljoner för att "han har gjort ett bra jobb". Inte en människa är värd dessa hejdlösa mängder pengar. Vad gör han av dem? Han påstår också i artikeln att  han"är inte född rik och har aldrig känt sig rik". Om inte han känner sig rik pengamässigt, vem skulle då göra det? Vad hände med de personerna som arbetar med att hjälpa människor, de som arbetar inom vården, äldrevården och inom barnomsorgen? Varför är inte deras insatser värderade lika högt eller högre än en bankmans? Deras yrken handlar om människor, banken handlar enbart om pengar och girighet. Tjäna pengar är det enda de vill. Feta bonusar delas ut, bonusar som de anställda avnjuter någonstans på en lyxig resort medan vanligt folk kämpar för att hinna med vardagen och pussla för att få allt att gå ihop. Det är vansinnigt. Ännu ett bevis på att världen är orättvis. Eller vad tycker ni?

/Julia

Igår kväll hade jag tänkt slappa. Jobbade ju ändå till 21.15 och Mojsan hade ju dragit iväg till Smålandsstenar och Amanda till Sävsjö. The other Amanda var lite barnvakt åt sina boys och Malin stackarn har skadat sitt knä. I stället slutade det med att jag åkte med boysen upp till Jönköping och bowlade. Vi delade upp oss i lag; Jurr och Co mot Fyllona. Så det var jag, Eric och John mot Jonte, Frans och Daniel. Om det inte vore för den onda käglan så hade vi vunnit överlägset. Flera strikes uteblev på grund av den där käglan som envisades med att stå kvar, som om den vore fastspikad i marken. Vi insåg att det måste vara Fyllona som mutat käglan till att inte falla. Ja, det är det enda rimliga förklaringen.

Efter bowlingen åkte vi mot Max. Tog en sväng genom stan för att se om "det var nåt liv". Vi körde förbi ett gäng tjejer, Jonte rullade ner rutan och vi bara väntade på att han skulle skrika "ÖÖÖÖÖÖ" men istället sa han "Hallå ja".  Gapflabb. Väl framme på Max beställde John lökringar. "Ja, jag vill ha lökringar deluxe". "Alltså Deluxe med lökringar eller vadå? Nä för vi har nämligen ingen hamburgare som heter Deluxe".  Vilken torris, det gick ju inte skämta med honom. Jag beställde dumleglass efter rekommendation av Eric.

Sedan åkte partybilen tillbaka hem. Allsång hela vägen. Vi slutade hemma hos Daniel där allsången fortsatte och karaoken tog vid. Vid klockan tre var jag hemma igen.

/Julia

Idag ska vi ha främmat. Och gissa vilka det är som kommer? -Jo, världens jobbigaste vittar (vittar är alltid jobbiga, men de här är värst)! Skjut mig. Det kommer dessutom 6 jävla förbannade ungar i åldern 3-13! Som tur är, har jag en lillasyster på 13 år som kan underhålla de små hemska odjuren. Och tanken på att de kommer hoppa och snora i min säng, pilla med deras äckliga fingrar (som de säkert har haft i näsan) på min dator och spela på min keyboard får mig att vilja skjuta ner varenda en. Jag förde över hela min IB2mapp till mitt USB-minne innan, ifall de skulle krascha datorn! Åh. Fan! Jag tror jag har vaknat på fel sida idag. Nej, de är verkligen hemska. Och jag kan inte heller rymma till julia för hon jobbar. Och inte hjälper det att jag har körkort. Paula är upptagen, Carro ska jobba och Nhisan är i ullabulla (ullared). Ja, skjut mig.

/mojsan (som aldrig kommer att klämma ut en jävla unge. pråmiz)

Den långa versionen: Jag är så arg på mig själv. Hur kan man lyckas skjuta upp allt hela tiden? Sedan står man där och vet inte vart man ska ta vägen. Där står jag nu. Ekonomi, matte, engelska, historia, svenska...och intervju imorgon inför ett år som au-pair i USA, förhoppningsvis. Jag måste ha lite frågor att komma med, ta reda på vad jag vill veta helt enkelt. Och i morgon har jag lovat att masa mig upp den där okristliga tiden 05.30 för att åka upp till skolan och skriva på en engelska-redovisning. Ekonomin har sktit sig för jag fattar inte. Och jag har inte läst ut Juloratoriet, inte ens halva. Jag har inte kommit någonvart idag. Ingenstans. Trött är jag också, för även om det skulle bli en lugn helg så har jag spenderat tiden fram till midnatt och lite därefter till att umgås med 'the gang'. Så någon extra sömn har det inte blivit, vilket hade behövts ,så att jag hade kunnat utnyttja min vakna tid till att plugga effektivt. Men det var kul:) Nu har jag slösat ännu några minuter på att skriva detta fruktansvärt onödiga inlägg. Jag tror jag går och lägger mig.

Den korta versionen: Jag har panik. Ville bara säga det. Nu ska jag sova. Godnatt!


/Julia

Till Alex: Jag tycker du ska skaffa en till tattoo... typ en sån här:



/mojsan

Idag har jag och Robin listat ut hur jag ska vänja mig av med mina småländska R och använda de finare rrrullande R:en. Vi ska fixa ett sånt där elektriskt hundhalsband som kommer ge mig en stöt varje gång jag rullar fel. Till slut måste jag ju övergå till det normala uttalet av bokstaven eftersom att stötarna annars kommer att kill me slowly. Även Edvin ska få gå under samma behandling eftersom att han lider av samma syndrom som jag, även om han är ett lite lindrigare fall.

Men jag måste säga att jag ser fram emot resultatet. Jag blir ju mobbad dagligen just nu, och det är väldigt ansträngande för psyket. Varje gång jag säger: räkmacka, tråkigt, rulltrappa eller rödrutig regnrock, så finns det någon som flinar lite och efterhärmar R:en med extra betoning: Rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrräkmacka. Jag tror ni förstår ungefär hur jag har det. Men om några veckor så ska ni se att jag har finare R än de som talar rikssvenska. Det ni!


/Julia

Jag förstår mig inte på mig själv. Sitter här med alla måsten inför nästa vecka, men jag har inte vett att känna mig en gnutta stressad. Men jag måste ju hinna med allt, och det betyder att jag måste sätta igång, NU! Men jag har så mycket annat i tankarna. Gårdagen spenderades delvis i skolan för vi hade öppet hus för alla småttingar som snart ska börja gymnasiet. Därefter blev det tacotallrik på Vasas med Mojsan, Björn och Alex innan det bar av hemåt. Väl hemma hade jag tänkt att ta itu med att läsa Juloratoriet som ska vara klar på onsdag. I stället tog jag den bärbara datorn och la mig  i min säng och skrev, ja, en novell typ. Jag bara fick lust. På kvällen gick jag en sväng med Erico och vi snackade om allt möjligt. Amanda ringde när vi var ute så vi gick hem till henne och tjötade och spelade Galenpanna. Haha, mycket roligt. Hur är det med Tarzan Eric?;) Där försvann min lördag till ingen nytta, men mycket nöje och nu sitter jag här och skriver ett blogginlägg fast böckerna ligger bredvid och stirrar på mig.

Måndag: Kompledig för öppet hus

Tisdag: Ekonomi-prov, lämna in matteprojekt, lämna in rättad svenska-uppsats, lämna in rättad historia-uppsats

Onsdag: Läst ut Juloratoriet (324 sidor)

Torsdag: TOK (Theory of Knowledge)-redovisning 10 min

Fredag: Ekonomi-inlämning, Essay writing i historia

Som sagt, jag förstår mig inte på mig själv.


/Julia

Nu är jag helt sjukt taggad på att åka som au-pair till USA. Det har varit min tanke ändå sedan sjuan men man har ju hunnit frundera både fram och tillbaka om det verkligen är det man vill. Men ja, jag vill! Helst vill man ju åka med någon, ha någon att planera allt ihop med, och ha någon när man väl är där. Men nu verkar det ha fixat sig, det verkar som att jag har hittat någon som också vill åka, vilket är sjukt kul! Jag längtar som bara den just nu. STS ringde idag så ska väl på intervju någon gång framöver. Väl i USA ska jag och Michelle (för förhoppningsvis åker vi ihop) gå på Lindy Hop-kurs. Jag vill gå på massa andra danskurser också. Waah, fatta vad kul!

Läs bara om de här familjerna:

"The O'Connor Family lives in West Palm Beach, Florida, which is a medium sized city in South Florida. West Palm Beach has many different highlights, one of which is the beach. We live about one mile from the beach and lots of outdoor activity. Our immediate neighborhood has a very inviting waterfront path that many people utilize for bike riding, jogging, rollerblading, scootering, or walking. There are many shopping areas in our town as well as nightlife and entertainment for young people."

"Our hope is that the Au Pair can achieve its own professional and career goals while enjoying being part of a loving family on the beautiful coast of California. Our home is located only 2 blocks from the Pacific Ocean. For educational options, Santa Cruz is home to a University of California campus as well as Cabrillo junior College.
We look forward to meeting you soon."

"Familjen Bridges-Augello i New York söker en aupair med erfarenhet av små barn. Familjen Bridges-Augello är en ung och jättetrevlig familj som fick sitt först barn i våras. Mamman Christine äger två trendiga klädaffärer inne på Manhattan och pappa Tim jobbar som ekonomichef på en stor mediebyrå. Jobbet innebär traditionella aupair uppgifter och då främst att ta hand om 7 månader gamla Jodie. Christine brukar försöka vara hemma till femtiden för att laga mat till er vuxna. På dagarna hittar du på saker som passar både dig och Jodie. Föräldrarna ser gärna att ni tar minst en promenad om dagen ut i friska luften. Du till får exempel jättegärna åka till någon av Christines butiker och hälsa på! Familjen har precis flyttat ut från Manhattan till Park Slope i Brooklyn där dom bor i ett klassiskt Browne Stone hus på fyra våningar. Du får den översta våningen nästan för dig själv, där har du även eget badrum med bubbelbadkar. Rummet är stort och ljust med tre fönster. Du har tv och tillgång till dator med internet. Ett kvarter från huset ligger stora härliga Prospect Park och två kvarter bort en biograf. Manhattan ligger tio min bort med tunnelbana."

:) :) :)

Mer taggad än nånsin!

/Julia

Har läst godnattsaga för Ida precis. Eller vad säger jag, hon läste för mig. Jag låg bara jämte och lyssnade när hon ljudade fram orden i Sigge Sprätts nya vän. Hon är jätteduktig på att både läsa och skriva. I förra veckan kom hon hem med en loppa som hon gjort på fritids, och hon hade skrivit allt själv. Skrattade lite tyst för mig själv när jag smygtittade i den och såg vad hon fantiserat fram.

Jag varnar alla känsliga öron.

JÖ EN FUL GRIMAS
GÅ OK KLAPA EN MÖDASNIGEL
GÅ UT I ÖSRÄNET
JÖ EN LÄSKI TÄKNIN
GÅ SOM ÄT SPÖKÄ
SPRING IN I ETT TRED
DRA AV DINA BYXÄ
GÅ UT OCH KISA NE DEJ

När jag frågade henne varför hon tyckte att man skulle gå ut och kissa ner sig så sa hon: "Men det är ju Halloween, och då ska det ju vara läskigt". Jag har väl snarare upplevt det som äckligt och inte läskigt, men alla har vi olika uppfattningar om saker och ting.

Jag älskar henne i alla fall. Hon är en riktig goding.

/Julia