-

Idag på morgonen var jag en liten tidsoptimist, vilket resulterade i att jag fick gå väääldigt fort ner till stationen. Och det var halt. När jag kom till sista backen innan jag är framme så halkade jag till, men för en sekund var jag säker på att det inte var någon fara. Sekunden efter satt jag på rumpan och en hundradels sekund efter det låg jag raklång på marken. Jag kände mig så fånig. Tittade snabbt bakom mig för att försäkra mig om att ingen sett och som tur var kunde jag inte skymta en enda människa. Jag skrattade högt för mig själv. Jag måste haft en ängel vakandes över mig för jag höll på att halka två gånger till under dagen, men klarade mig.


/Julia