-

I söndags morgon ringde de och frågade om jag kunde jobba, mamma svarade och jag slapp. I går morgon halv åtta ringde de igen och frågade om jag kunde jobba, jag hade lovat att vara barnvakt så jag slapp. Idag ringde de och frågade om jag kan jobba i morgon och på torsdag men vi ska till stugan, så jag slapp. Jag får så sjukt jäkla dåligt samvete av att säga nej tre dagar i rad. Både för att det känns som att jag hela tiden kommer med undanflykter, och för att jag inte vill jobba detta lovet medan massa folk har blivit arbetslösa och bokstavligt talat skriker efter jobb. Jag måste plugga känner jag. Fyra veckor framåt i tiden och jag sitter i Brahesalen med slutproven framför mig. Jag måste fixa detta, och jag måste plugga inför det! Men ändå känns det aldrig som en godtagbar ursäkt när de frågar om man kan jobba. De gånger (eller den gången) jag har sagt "nej, jag kan inte, jag känner att jag verkligen måste plugga", så har jag känt det där dåliga samvetet äta upp mig inifrån resten av dagen. Jag kan helt enkelt inte säga nej. Men nu har jag tvingat mig själv. Nu är det Exams som gäller, och jag ska plugga arslet av mig. Jag har tvingats tacka nej till att jobba de kommande helgerna. Jag antar att jag får "make up for it" denna sommaren. Jag känner mig bara så otacksam när jag får jobb serverat på silverfat och andra måste kämpa för att få ett...


/Julia