-

Här sitter jag, tio kilo lättare än imorse. Har nämligen gjort den muntliga textkommentaren i svenska- en oral som jag har fasat för sen jag fick höra om den (dvs för två år sen). Och nu är den över. Bara så där. Tack och lov för att jag fick Fröken Julie. Själva utdraget var dock väldigt .... Jaja, nu är den över och det tackar jag Gud för. Ikväll kommer jag få en god sömn. Ingen mer textkommentar= inga fler mardrömmar! Woho, jag börjar se ljuset i tunneln. ååh..

Idag när vi satt i matsalen började jag och julia prata om vår parisresa i somras som blev himla lyckat! Sjukt kul och den var lyckad rakt i genom. Minnen för livet. Nu såhär i efterhand när man tänker tillbaka, så var Tokio Hotel-konserten det bästa. Men just då, när vi stod i folkmassan och köade höll vi på att smälla av. Jag och Julia rök nästan ihop och vi var nära på att lämna kön och ställa oss sist (eller jag ville det) eftersom det var en sån jävla pina! Det var rent ut sagt riktigt förjävligt.

Här är storyn om köandet till TH-konserten i somras
Jag och Julia hade storshoppat mat dagen innan konserten. Vi hade planerat allt. Vi köpte allt i från brownies till toapapper. Vi fick till och med låna hotellets kök för att bre våra mackor och vi hade ordnat frukost (som vi skulle ta med) eftersom vi skulle upp tidigt på konsertdagen. Men när vi kom fram till konsertplatsen höll vi på att skratta ihjäl oss eftersom vi hade nog den fetaste picknick-kassen. Folk trodde nog ett tag att vi hade hamnat fel. Hur som helst, klockan var väl cirka 7 på morgonen när vi anlände till konsertplatsen. Väl där möttes vi inte av en vanlig och organiserad kö. Nej, folk köade i en klump. Jag säger bara ett ord: kaos.

Och det blev värre ju längre tid det gick. Solen lyste och vi dog av värmen. Folk tryckte från alla håll och kanter. I och med att det inte var en vanlig kö så kunde vi inte gå på toa, vilket betydde att vi inte kunde dricka. Vilket slöseri med pengar på vatten och toapapper alltså! Ett tag blev jag lite orolig för Julias lilla urinblåsa..men det var ju inga problem alls! Kvinnan klarade sig galant utan att gå på toa under sisådär 15h! Stort framsteg...men måste dock säga att hon har återgått till sitt normala igen. Jaja, vi satte oss ner några gånger, dels för att vi var för trötta i benen och dels för att det var satans varmt. Och nere bland alla ben (och rumpor) var det jäkligt svalt!!! Mycket skönt men fansen fick ryck ett antal gånger och vi blev nästan ihjäl trampade när vi satt där nere. Men egentligen var vi inte oroliga över att bli ihjältrampade...vi var mer oroliga för att folk skulle trampa sönder vår chokladkaka...eller våra bananer! Det enda vi tänkte på när vi satt ner och nästan blev ihjältrampade var : "MATEN! Håll koll på den!!!!" Jävla matvrak´, jag vet men food is our passion <3! Men tillslut tröttnade vi på att släpa runt på picknick-kassen (som efter ett dag såg ut som en sopkasse) så vi dumpade på vägkanten. Vilket slöseri. Den där bortslängda chokladkakan hade suttit fint i magen nu.

Och tack gode gud för att vi hamnade i första zonen (den längst fram). Annars hade väl Julia aldrig förlåtit mig. Köandet och allt var ju mina superidéer. Så även detta var ganska lyckat. Jag menar, vi stod typ längst fram på en konsert för 60.000 pers! Inte illa!

 
Ja...kan väl säga att vi inte var så mycket fräschare än dessa människor. Usch! Det var riktigt äckligt alltså. Och nej, han (hon?) i vit keps är INTE TOM KAULITZ!

 
Sjukt stor arena...

 

Ne...jag tror jag får återkomma med andra roligheter från vår parisresa i ett annat inlägg. Detta inlägg är mycket mycket för långt nu!


/Mui