-

Jag är nervös. Det är mindre än en månad kvar tills jag åker nu och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Ena halvan av mig är förväntansfull och vill åka nu, nu, nu! Andra halvan vill inte stiga på planet alls. Den andra halvan vill vara hemma i tryggheten och bara fortsätta livet som vanligt, gå i skolan, träffa kompisar, pojkvän och familj på fritiden. Ju närmre avresan jag kommer, desto mer inser jag hur mycket jag kommer sakna folk här hemma. Ska lilla jag ge mig ut i världen själv, bo hos en främmande familj och ta hand om deras barn? Ja, det ska jag, det är ju bestämt sedan länge. Det känns läskigt på något sätt. Kanske inte bara att åka iväg, utan lite tanken på vad som händer när jag är iväg också. Tänk om det skulle hända någon jag tycker om något...Så får man inte tänka, jag vet, men jag gör det ändå.

Gud, jag är så bervös, jag är inte redo. Kommer jag någonsin känna mig redo? Förmodligen inte.


/Julia