-

Just nu är jag så trött på att jobba. Jag vet att man ska vara glad att man har ett jobb "i dessa tider", men just den här sommaren hade det varit så mycket mer värt att vara ledig. Jag ska snart åka till USA och jobba ett helt år, och efter tre års slit på gymnasiet hade det varit skönt med lite avkoppling. I alla fall kunde jag sagt att "visst, jag kan jobba i sommar, men bara tre-fyra veckor för sen ska jag till USA och jag vill gärna vara ledig lite innan dess och umgås med min familj". Men nej, det sa jag inte, och nu jobbar jag därför ända till och med vecka 31 och mitt plan lyfter från Landvetter klockan 12 måndag vecka 33. Mamma, pappa och syrrorna befinner sig på västkusten medan jag är hemma och sliter. Mojsan jobbar minst lika konstiga tider som jag och därför är vi knappt aldrig lediga samtidigt. Mattis har ett vanligt 7-4 jobb och är därför ledig enbart på helgerna, då jag ofta jobbar. Det är fullkomligt värdelöst att vara ledig onsdag och fredag, som jag är denna veckan, för att sedan jobba både lördag och söndag. Men som sagt, jag ska väl inte klaga, för jag får ju pengar. Om det nu bara inte vore så att jag i nuläget kände att de där pengarna ligger längre ner på min prioriteringslista än vad fritid med folk jag tycker om gör. Pratade med mamma i telefon nyss och hon sa att "du kanske hade behövt en sommar ledigt nu", och tillade sedan "men det hjälper ju inte att jag säger det nu". Nej, det gör det inte, men vad jag ångrar mig att jag inte tänkte på det lite tidigare. Att ledigheten kan vara så mycket mer värd, och att jag kanske faktiskt kan vara värd ledigheten. För jag har kämpat. Det har jag fan gjort. Jobbat helger under tiden jag pluggat häcken av mig. Men nähe, nu ska jag gå och lägga mig, för i morgon är det långpasset som gäller, 08.30-18.15.

GODNATT!

/Julia