-

Gud. Hur ska jag kunna lämna alla underbara människor jag känner, och som jag älskar. Se bara vad min lillasyster har skrivit...<3 Jag saknar er redan innan jag åkt. Mamma och pappa har alltid uppmuntrat mig till att ge mig ut och se världen, men mamma medgav att hon inte kommer vara det bästa stödet när vi står på flygplatsen för att säga hej då. Nu låter det som att jag aldrig kommer tillbaka, men det gör jag ju. Och skype kommer att bli min räddning, det faktum att jag bara är ett webcam-samtal bort kanske gör att jag inte tänker på att jag befinner mig på andra sidan Atlanten, åtskilliga timmar med flyg från mina allra bästa. Men det kommer att kännas konstigt att inte ha mina dagliga telefonsamtal med Mojsan, att inte kunna pussa på Mattis utan få nöja mig med att höra hans röst och se honom prata, att inte få ha djupa samtal med Amanda om allt möjligt, att inte få träffa gänget som jag trivs så sjukt bra med, att inte få pussa Ida godnatt, att inte ha mamma och pappa vid min sida, och mormor, farmor, farfar, släkten, ja alla jag tycker om. Men jag har inte riktigt förstått det än, att jag ska åka. Och det här negativa med hela Au-pair grejen har inte riktigt nått mina tankar...,men ibland så inser man. Men jag är glad, för jag ska göra det. Jag ska åka till USA.



/Julia