I sinom tid
Här sitter jag med ett ton tankar och funderingar. Och känslor i regnbågens alla färger. Tankar och känslor, som jag har försökt förtränga de senaste åren, kommer nu upp till ytan. Lycka, tomhet, ensamhet är de tre nyckelorden för denna röra jag bär på. Att jag ens försöker få ner mina tankar och känslor i ord, är ett mirakel. Detta är sådant jag helst håller för mig själv. När det handlar om att uttrycka djupare känslor och tankar blir jag stum och handikappad. Jag hade gärna postat med en låt, som talar åt mig, men jag låter bli eftersom det blir för opersonligt. Men jag tror jag har misslyckat med detta inlägg ändå. Jag hade tänkt servera er min nakna sanning, men jag kan tyvärr inte.
Skitsamma. Jag tror verkligheten har kommit ikapp mig.
Och nej, jag är fan inte deprimerad. Bara en aning frustrerad.
Hejdå Muisan