-

Idag hade jag, Ida och Andreas vår egna stammtisch hemma hos mig. Ida bidrog med svartkaffe och jag med en halvt uppäten chokladkaka. Lyckades tyvärr inte trycka ner mig kaffet som Ida hade hällt upp till mig. Det var vidrigt, och jag känner fortfarande smaken av kaffet. Tvi. Ida och Andreas skrattade bara åt mig och mina grimaser. De tjatar jämt och ständigt på att jag måste lära mig att tycka om att dricka kaffe, alkoholdrinkar och öl. Jag är tydligen kräsen. JAG? KRÄSEN? "Varför måste jag lära mig att dricka något jag inte gillar??" frågade jag de två nötterna. Tyckte inte att jag fick något övertygande svar...

"Kaffe är inte gott i början, men man lär sig tillslut att dricka det. Och då är det gott. Man vänjer sig" sa Ida. Och enligt Andreas så måste jag lära mig att dricka kaffe så att jag sedan kan lära mig att dricka öl (det är tydligen lättare att lära sig dricka öl om man dricker kaffe), eftersom man inte kan vara i Tyskland utan att dricka öl. Nej, jag tänker inte lära mig att dricka kaffe. De får nöja sig med att jag dricker cappuccino!
 

Auf Wiedersehen!

Mojsan

PS. I gårkväll stod jag för matlagningen. Och självklart blev det något asiatiskt. Jag bjöd folket på wokade nudlar och grönsaker. Rätten gick hem både hos Andreas och Ida. Enligt Andreas så var det det godaste han har ätit här på hemmet. Ida tyckte dock att pannbiffen och potatismosen vi gjorde för några veckor sedan var godare. Men hon är ju helt försvenskad....haha