-

I'm livin' life right now man and this what I'ma do til it's over, but it's far from over...

Jag ar sjukt forvirrad just nu. Vad vill jag med mitt liv? Haromnatten dromde jag att jag grat nar jag fyllde i flygpapprena och vilket datum jag skulle aka hem. Men samtidigt ville jag ju inte forlanga som aupair. Ett ar ar tillrackligt av barnpassning kanner jag. Ett ar i New York, ja tack! Plugga och jobba. Ja tack! Men sa ar ju amerikanerna sa omstandiga med alla visum och miljontals papper som maste fyllas i och hit och dit. Det kostar skjortan att plugga har och det ar sa mycket som maste tankas igenom. Det drar i mig fran alla hall och kanter. Pa ett satt vill jag ju inget hellre an att aka hem och traffa alla jag saknat sa mycket, och ata den goda svenska maten igen. Men samtidigt, jag gillar det har. Det ar roligt, jag lever livet:)
Som sa manga sager sa kan jag bo i Sverige i hela mitt liv sen. Det ar nu jag ska ut och se varlden, det ar nu jag ska leva livet, nu nar jag kan. Och jag och Heloisa kom fram till idag nar vi pratade att det ar nar man tanker for mycket som saker och ting inte blir av. Sa kanske ska jag inte tanka sa mycket, kanske ska jag bara gora, gora det jag kanner for. Men da far man ju aven ta konsekvenserna, och vill man det? Ar det vart det? Det ar det som ar fragan.

Lite av ett dromscenario just nu skulle vara att dela boende med nagon i New York, plugga och jobba lite och bara ha kul och lara kanna folk. Manga skulle nog saga att det ar orealistiskt och att man maste tanka till ordentligt. Men hur var det da med ingenting ar omojligt? Och vad ar livet till for om inte for att gora saker man vill, uppfylla sina drommar och ha kul?

En sak ar saker och det ar att detta ger mig somnproblem for tillfallet. Tankarna gnager hal i huvudet pa mig...


Jag maste hem forst. Jag maste hem. Men da ar jag radd att jag kommer fega ur, och det vill jag inte.




/Julia