-

Jag köpte ett par jeans i Hamburg förra veckan. Kom hem, provade de och tyckte att det var för mycket tyg över vid rumpan och framifrån. Tänkte lämna tillbaka de men insåg att man endast kan byta varorna. Så igår tog jag med mig byxorna och bytte till en storlek mindre. Men vägen dit var inte helt smärtfritt. Jag har nog aldrig skällt på en expedit så mycket i hela mitt liv. 

Det började med att jag och ida gick in i butiken för att testa ett par likadana jeans, fast i en annan storlek. De var trevliga och hjälpte till osv. Jag gick till kassan, där en annan expedit tog emot mig. Eftersom min tyska suger (ja, 4 månader i Kiel har inte gjort ngn skillnad....) så pratade jag med honom på engelska.

Här får ni den korta versionen av vårt bråk

M: "Hej, köpte dessa förra veckan, men kan jag få byta till en storlek mindre?"
Expediten (direkt): "Nej, du måste tvätta de först. Sedan kan jag ta tillbaka de."
M: "???? Tvätta?!?!"
Expediten: "Ja, tvätta. Jag ser ju att du har använt de."
M: "Nej, jag har inte alls använt de. Och jag tänker inte tvätta de. Jag vill byta till en storlek mindre!!!!"
Expediten (höjer rösten): "MEN JAG KAN INTE TA TILLBAKA DESSA JEANS NÄR DU HAR ANVÄNT DE. INTE FÖRRÄN DU HAR TVÄTTAT DE. GÅ OCH TVÄTTA DE TVÄRS ÖVER GATAN FÖR 4 EURO OCH KOM TILLBAKA MED DE HELT BLÖTA OM DU VILL."
M: "hahahaha, skämtar du?"
Ida: "men JAG kan säga att hon INTE har använt byxorna."
M: "Men snälla nån. Så du menar att jag ska ta bort prislappen och sedan tvätta byxorna?! Påstår du att jag har använt byxorna när jag bara har provat de? Som om jag skulle gå runt med prislappen på."
Expediten (katigt): "Så hur länge har du provat de? 2h eller?"
M: "Nej, 3 gånger. 15 minuter varje gång."
Ida börjar svära till honom på svenska...
Expediten: "Jag kan gå runt i ett par byxor i en timma utan att de ser ut så här"
M: "MEN SNÄLLA NÅN!!! Jag har inte använt de!!! Och nej, jag tänker inte tvätta byxorna. Jag har inte tid. Jag bor i Kiel och ska hem till Sverige imorgon. Jag har inte tid med att åka fram och tillbaka. Och dessutom står det ingenting om detta på erat kvitto." (fick tyvärr dra till med en lögn om hemresan där..)
Expediten, som vid detta laget har tappat tålamodet, höjer rösten ytterligare: "MEN DET ÄR SÅ DET ÄR. THAT'S NORMAL"
Ida: "NEJ, det här är inte alls normalt."
Expediten: "Skickar jag tillbaka dessa byxor till Miss Sixty i Italien, så kommer jag att få tillbaka de."
M: "SO?! Jag har fortfarande inte använt byxorna."

Och så håller vi på så ett tag till. Han skulle hämta en kollega, men det var ingen ville ge sig in i diskussionen med en galen vietnames och en svensk. Och jag vart så arg. Ida pallade inte och gick tillslut. I vanliga fall hade jag också tagit ett steg tillbaka, gått och tvättat de satans jeansen och kommit tillbaka. Bara för att undvika konflikten och tysta ner allt. Men jag kan verkligen inte hålla käften när någon beter sig respektlöst mot mig. Speciellt inte pga min ålder. Hade mamma eller någon annan vuxen gått in med byxorna, så hade allt gått snabbt och fint. Och jag hatar att bli anklagad för något man inte har gjort. Det hade varit en helt annan grej om jag hade använt byxorna (fast om jag hade använt de, så hade jag aldrig gått tillbaka med de). Men jag hade ju fan inte använt de.

Hur som så slutade det med att han gav upp och packade ner jeansen åt mig (han darrade av ilska). Han började babbla på tyska, om att jag var full av någonting... och frågade om jag förstod. Så jävla oprofessionellt. Jag tackade för mig, log, tog påsen och gick stolt ut med segern i min hand. Kunde inte låta bli att hånskratta åt honom på vägen ut.

Gud vad pinsam jag är ibland.

/Mui