-

Utången igår var mycket lyckad. Mindre lyckat var det att jag vaknade upp med 39 graders feber i morse. I alla fall så började kvällen hos Paula, sedan var det Bongo, Amor och slutligen Centrum. Mycket kul som förgyllde kvällen.

Jag och Mojsan satt på övervåningen på Centrum och väntade på att gå till bussen. Vi var färdigdansade för kvällen tyckte vi. Då kom en kille i 25-årsåldern fram.

Killen: Varför sitter två tjejer som ni här i varsitt hörn?
Jag: Äh, vi ska snart dra oss hemåt.
Killen: Jaha okej.
Han slog sig ner jämte mig och pekade sedan på mitt halsband och sa att det var fint. Jag som trodde att han tittade på mina boobs såg nog halvt förskräckt ut.
Killen: Var trodde du jag tittade? Hur bra självförtroende har du egentligen?!
Mojsan: HAHAHAHA.
Killen: Jag gillar hur du matchar sminkningen, halsbandet, linnet och skorna. Jag gillar tjejer som kan matcha.
Jag: Hehe...
Han reste på sig pussade mig på kinden.
Killen: Jag tycker om dig.
Sen stack han.
Jag till Mojsan: Vad fan var det?!

När jag och Mojsan sedan tog en sväng förbi Sibylla på vägen mot bussen så stod det två män i 30-årsåldern och skulle beställa.
Männen: Ska vi beställa åt er med eller?
Vi: Hehehe, nee...
Sedan hörde vi hur de diskuterade med varandra.
Männen: Oh, vad söta de är! Verkligen söta.
Och så stod de smilande och glodde på oss.

På busshållplatsen mötte vi Olai och Sara. I väntan på bussen asgarvade vi åt omslängda ord såsom:
PuneJorten istället för Juneporten
Saggrocka - Racksocka
Kemhöp - Hemköp
Morvkoj - Korvmoj

Nu hoppas jag på att jag ska känna mig piggare i morgon så att han kan komma hit som planerat. Jag är väldigt anti mediciner och unviker faktiskt att ta huvudvärkstabletter och liknande om jag inte vekligen måste. Tänker alltid att det kommer gå över av sig själv. Men idag sa mamma till mig att ta en Ibumetin för att pressa ner febern, och det var sjukt vad mycket bättre det kändes efter det. Kanske kan knarka Ibumetin i morgon med så går det nog bra. We'll see.

/Julia

Jag kom, för cirkus en timme sen, hem från en välbehövlig visit på relaxavdelningen på Rosenlund. Amanda N och Malin kom upp med bussen vid tretiden, sedan blev det mackmackeriet och därefter bar det av mot badhuset. Vi började lite lätt med bubbelpoolen, sedan blev det bastusittning och därefter ännu mera bubbelbad och sedan ångbastu på det. Och så en massa tjöt givetvis. Helt sjukt vad skönt det var. Nu har jag precis lagt en finish på min sista labbrapport innan lovet så nu ska jag vara ledig. Men nu tror jag allt det är dags för sängen, i morgon blir det utgång i dubbel bemärkelse. Det blir till att fira Paulas 18-årsdag och det efterlängtade jullovet. Kanske hinner jag även joina gängets årliga julhandel som håller hus sista fredagen innan jul innan det är dags för krogen.

/Julia

Just nu känns pluggandet som en evighetsfärd uppför ett högt berg, det snöar och vinden viner. Det är tjugo minusgrader och krafterna är nästan slut. Målet skymtar vagt på toppen men är ännu långt ifrån nått. Det är tre långa dagar kvar till fredag. Två labbrapporter och en svenskauppsats ska avklaras. Har idag både påbörjat och avslutat min ekonomi-internal, men ändå finns det saker kvar att göra. Just nu skulle jag bara vilja peka med det där mittfingret åt böckerna och be dem dra åt helvete. Men jag tror inte det skulle hjälpa, så det är bara att bita i det sura äpplet och skriva de där resterande 600 orden på svenskan som planerat idag. Och i morgon blir det nya tag med biologin.

/Julia

Idag blev jag påmind, igen, av Munther att det snart är dags för mig att bada naken i Vättern. Varför? Jo, det var så här att jag och ett gäng heta tjejer bestämde en gång, när vi satt och fikade på Claras, att vi ska bada nakna i Vättern om vi inte har skaffat pojkvän innan vi går ut IB2. Jag tror till och med att vi bestämde tid och datum för när detta ska ske. Eftersom jag trodde att detta skulle bli en lätt match så gick jag givetvis med i denna dumma pakt. Vi alla var väldigt seriösa och tog till och med i hand med varandra! Jag antar att jag var i en period då jag var liten och dum (haha). Nu idag kan jag säga att vissa har lyckats bättre än andra. Åh, vad har jag gett mig in på? Munther förslog att vi skulle ta några shots innan- så att det skulle bli mindre "pinsamt". Jag tror dock att jag avstår från detta förslag då jag förmodligen skulle drunkna och dö (I'm a reeeally bad swimmer). Och det vill jag ju givetvis inte eftersom jag inte kan dö innan jag har hittat mannen i mitt liv. MEN! Ännu är inte hoppet (om att slippa bada naken i vättern) borta- vi tar ju faktiskt inte studenten förrän 12 Juni! Bara 6 månader kvar. Jesus. Wish me luck!


/Mojsan




PS. Ledsen om jag gör er besvikna men detta kommer tyvärr inte att bli en show för er. Därför kan inte datum och tid för när detta kommer att ske nämnas här på bloggen! Förlåt, mina kära vänner.

 

Jag har, sen skolan började, blivit förföjld av en liten pojk. Denna förföljelse har skapat både en läskig och obehaglig känsla. Känner inte längre att jag kan gå själv i skolans korridorer eftersom jag hela tiden tror att han ska dyka upp vid nästa hörn och hoppa på mig. Lyckades undvika honom i början men det är inte lätt när han har sitt skåp i samma byggnad som jag. Och en gång lyckades han få tag på mig när jag stod ensam vid mitt skåp. Och då bjöd han ut mig men jag tackade nej. Modigt men jag kan absolut inte dejta en 92a! 92a är lika med ett jävligt stort NO! Hur som helst så trodde jag att jag hade gjort det kristallklart för honom att jag inte vill inleda ett förhållande. Men icke sa nicke. Idag blev jag lämnad av mina kompisar och givetvis tog han tillfället i akt och bjöd ut mig ytterligare en gång till. Denna gång kunde jag inte säga nej eftersom jag inte kunde komma på en bra ursäkt. Var i helvete var min hjärna när jag behövde den som mest?   Hur som helst, så lyckades jag skjuta upp denna "dejt". Och jag har heller inga planer på att ta en fika med pojken. Och jag tror han fattade vinkeln denna gång eftersom jag sa till honom att vi kan träffas men bara som vänner (inte för att jag vill det heller...men..). Sen fick jag en superidé och sa att vi kan ju gå ut och fika ett gäng i så fall. Oj, vad jag gjorde honom besviken. Men vad ska jag med en 92a till? Visserligen har jag bett Gud om en man men jag tror jag måste vara lite mer specifik nästa gång jag ber. Meddelande till Gud: En 92a är inte en MAN! 

Med Vänliga Hälsningar B1 

Jag har länge gått och klagat på att mina stövlar läcker in, underifrån. Idag tog jag äntligen tag i saken och drog med mig Mojsan till Scorett för att klaga. När jag berättade för Mojsan vad som var felet med dem så lyfte jag upp foten för att visa att det är här det läcker in och då råkade jag se att klacken hade trillat av (!). Den är rätt tunn så jag märkte det inte när jag gick, men helt plötsligt stod jag där, utan klack. Käckt. Tur att det inte var höga klackskor, för det hade kunnat bli lite knivigt att gå då. Jag ska lämna in dem för reklamation imon. Men gud så kul då, palla leta skor igen.

/Julia

Jag kom att tänka på Mojsan. Ni vet den där lilla filuren som har så mycket hyss för sig? I alla fall så kan hon ibland vara väldigt lättskrämd. Här har ni tre exempel som bevisar detta:

1. Toalett-incidenten
Jag och Mojsan skulle gå på toa och togsällskap dit samtidigt som vi snackade om gud-vet-vad. Hon gick först och jag efter. Helt plötsligt skrek hon rakt ut (med ett skrik som skulle kunna vara taget direkt ur en skräckfilm) och hoppade till. Då visade det sig att  inne på toaletten stod en kille och tvättade händerna, med lyset släckt. Jag såg att en svart sko stack ut genom dörrspringan och började asgarva åt Mojsans reaktion. Vi gick dubbelvikta därifrån och återvände inte förrän senare.

2. Tåg-incidenten
Det var fredag och tåget var fullpackat. Jag satte mig jämte en okänd person och Mojsan skulle sätta sig jämte en annan okänd person på sätet framför mig. Helt plötsligt skrek hon till och hoppade åt sidan. Sedan skyndade hon sig att säga: "Oj förlåt!" och så vände hon sig mot mig och sa: "Shit jag trodde det var en hund". Det var en väska som låg fint placerad på sätet där hon tänkte sänka ner sin lilla rumpa.

3. Under kvällspromenaden
En kväll var vi ute och gick den gamla vanliga rundan och vi fastnade i den gamla vanliga korsningen där vi skulle skiljas åt. Där stod vi och snackade ett bra tag. Sedan såg jag en man närma sig bakom Mojsan, en man jag känner. Jag hejade och vi fortsatte prata. När han var precis jämsides med Mojsan tittade hon åt sidan, fick syn på honom och hoppade till och utbrast något i stil med: "Ouuuuch". Han flinade och sa något om att hon inte behöver vara rädd. Vi skrattade i några minuter efter det.


/Julia