Vilket skitjobb

Amerikanarna slutar da inte forvana mig. Jag holl pa att do av skratt tidigare idag nar jag och Will hade en playdayte med Heloisa och hennes lille kille Harry. Vi satt ute i solen och pojkarna lekte da en flakbil korde in pa garageuppfarten. Heloisa hade aldrig sett mannen i bilen innan (hon har varit har i ca 2 manader nu),men jag sa att det var nog bara tradgardsmastaren eller nagot. Han halsade glatt pa hunden och vinkade till barnen sa han hade ju uppenbarligen varit dar innan i alla fall. Nar han har gjort vad han ska, och satter sig i bilen for att backa ut den ser jag vad det star pa sidan: Poopie patrol. Jag dog. Han var alltsa dar for att plocka upp hundskit. Inte ens det kunde de gora sjalva. Och vilket yrke, nu vet jag hur min framtid kommer att se ut! Och ingen utbildning behover jag heller for hundskit har jag plockat innan.

Min familj har folk som kommer for att klippa graset, fixa i tradgarden, spraya ograsmedel pa graset, skotta sno pa vintern och varannan vecka kommer de och stadar huset. Det tycker jag ar till att vara bortskamd, men poopie patrol det var val anda att ta i, hahaha.

/Julia

HEY DAS GEHT AB, WIR FEIERN DIE GANZE NACHT

Jag kommer nog aldrig vänja mig vid det vilda utelivet i Tyskland. Att vara ute och dansa till 6-7 på morgonen är nog inte riktigt min grej. Jag blir alltid så trött vid 3-4. Men trots det, finns det fördelar med tysklands vilda uteliv. I och med att man går ut runt 23 (tidigast), så har man hela dagen på sig. Det gillar jag! Jag kan plugga hela kvällen om jag vill, och fortfarande gå ut. Eller om man är trött, så kan man sova ett par timmar och fortfarande kunna gå ut. Folket börjar ju ändå inte trilla in å dansgolvet förrän vid 2-3.

Så ikväll har vi bestämt oss för att gå ut på Weltruf! Gud vad kul det ska bli. Ska dansa bort alla bekymmer ikväll. Värre lär det vara imorgon, då vi har Landeskunde klockan halv 10 på morgonen (vår nattbuss går halv 4 på morgonen). Men vad gör detta om 100 år (som linda säger)? Måste ta vara på den sista månaden i Kiel.


/Mui


Tuesday

Idag fick jag sluta tidigare, det tackar jag inte nej till. Min vardmamma tog barnen over till nagra vanner pa middag sa de akte redan strax efter fyra. Idag har jag varit och bytt olja i bilen, sprungit, jobbat lite och ikvall blir det till att aka till Starbucks igen for att traffa Linnea, Carro, Marina och formodligen ett dussin andra aupairer da det ar dar alla samlas pa tisdagskvallarna.

Will ar sa rolig, idag nar han at grot och skulle blasa sa sager han: "And a huff and a puff!" och sa blaser han. Haha, han ar bara for go. Haromdagen sa var varan tradgardsmastare, eller vad sjutton man ska kalla honom, har och fixade med vara utemobler. Will hade sin basta kompis Wesley har och vi gick ut och skulle leka ute. Nar vi kommer ut sa sager Will till Geranimo, som han heter: "Geranimo, this is my best friend Wesley". Haha.

Det ar helt vansinnigt att jag har varit har i nastan nio manader nu, tiden gar sjukt fort. Jag vill inte att det har ska ta slut. Jag vet att sa fort jag kommer hem sa kommer detta kannas sa avlagset. Jag gillar USA, jag trivs. Jag hade kunnat forlanga ett ar, sure, men tva ar ar en lang tid. Och aupair-livet, visst det ar ratt najs men det racker gott och val med ett ar. Jag ar redo for nagot annat nu, men jag ar inte klar med USA, med resandet, med aventyret. Vi far se vad som hander sen, jag hade kunnat tanka mig att plugga har men det kravs ju lite planering och en gnutta pengar. Forst ska jag i alla fall hem och traffa alla, forhoppningsvis jobba lite och sedan komma pa vad jag vill med framtiden. For det har jag inte riktigt listat ut annu.


/Julia



One thing about music: when it hits, you feel no pain

...

Uppdateringstajm! Tva helger har passerat utan uppdatering. Forra helgen drog jag till New York redan fredag kvall efter jobbet. Det blev en go helg utan massa sightseeing och mer chill. Vi gjorde vad vi kande for helt enkelt. Blev utgang pa ett stalle som heter Hudson Terrace bland annat, riktigt frascht stalle. Nar det ar fint vader oppnar de upp taket pa overvaningen och sa har man en riktigt najs utsikt genom fonstrena. Riktigt bra musik var det ocksa. Pa sondagen akte vi till ett stalle som heter 5points dar man far mala med grafitti lagligt om man har tillstand. Det var coolt!

Under veckan blev det nagra gymbesok, gick pa en hiphop-klass vilket var sjukt kul, Starbucks och filmkvall hos Carro bland annat. Pa fredagen akte jag och barnen over till Heloisa och hennes barn for att ha en "half sleep-over" haha. Vi fixade kvallsmat, badade ungarna, at cupcakes och sag pa film. Vi jobbade bada och barnen har tjatat om att fa sova over sa det blev en liten myskvall ihop. Barnen var sa duktiga och det var inget kink alls nar jag sa att vi var tvungna att aka hem. Klockan nio steg vi innanfor dorren och de somnade pa stort.

Lordag morgon akte jag till Linnea for att se HV sla Djurgarden i SM-finalen:) Eftersom att Farjestad akt ut sa hejade Linnea pa HV med mig. Vi kopplade in hennes barbara dator i teven sa kvaliten var ju inte den basta tyvarr, lite hackigt. Men battre an inget. Darefter bar det av mot Wood n' Tap for att mota upp Carro och ata lite lunch. Vi satt utomhus, solen sken och det var jattemysigt. Sen blev det en vanda till Marshalls innan Linnea skulle borja jobba. Sa drog jag, Carro och Marina till Friendly's och smallde i oss en stor god glass med Reese's Peanutbutter Cups i. Mumma! Vi satt pa en bank ute i solen i sakert tva timmar och bara pratade. Sedan drog Carro hem och jag och Marina akte hem till henne for att chilla lite tills Linnea slutade vid 10. Da mottes vi alla upp igen och akte och sag The Back-Up Plan pa bio. Den var bra faktiskt, skrattade en hel del.

Pa sondagen blev det brunch med tjejorna pa ett cafe och sedan bar det av mot kopcentret. Marina skulle kopa en ny dator sa vi fick folja med som radgivare.

Nu far ni lite bilder att njuta av istallet:

 

/Julia




I'm alive

Jag vet att jag har varit samst pa att uppdatera det senaste. Jag kommer inte hinna skriva ett utforligt inlagg nu heller for jag ska till Starbucks och fika med Steffi om nagra minuter. Hoppas pa att fa hora allt om deras Californien-resa. Tankte bara saga att jag lever och mar finfint. Har ni tur kanske jag har lite energi kvar nar jag kommer tillbaka sa att jag kan skriva vad som hant den senaste veckan.

Jag haller alla mina tummar for att jag ska kunna fa ledigt for att aka och traffa Martin och Robin nar de kommer till New York i Maj. Och nasta helg aker vi till Washington DC. Det ska bli sjukt kul! :)

Hores!

/Julia

Sol sol sol

Solen är tillbaka i Kiel. Me like! Det har varit sjukt varmt de senaste dagarna. Så himla tråkigt att jag har åkt på en förkyldning och hosta. Perfekt timing! Hur som helst så är jag superduper glad idag. För idag är det mindre än 20 dagar tills jag får åka hem. Och om exakt 23 dagar är den jävla satans biologin över. Åh, jag blir så lycklig när jag tänker på det. haha. Det är sjukt intressant, men att plugga biologi och en tyska kurs på högskolenivå samtidigt är inget att hurra för. Ibland är det inte bra att vara för envis. Kommer banne mig åka hem grå- och tunnhårig. Bläh. Det värsta är att det inte stannar vid biologin. 10 dagar efter biologi exams har jag en fet tenta i översättning med Uwe (der Teufel). Okej, slut på alla klagomål. Åker ju faktiskt till min favoritstad Berlin om mindre än 2 veckor. Och det är ju tur att jag har supervänner som stöttar och gör allt för att hjälpa mig. Tack.

/Mui


Snabb uppdatering

Hallo, na? Det har hänt en hel del sen jag uppdaterade sist....här kommer en snabb uppdatering.

Jag har:
- med en knackig tyska bokat biljetter hem till Svealandet. Yey. Can't wait.
- åkt en vända med klassen till Lübeck
- varit på sportly paady (universitetsfest)
- spelat Wizard en jäkla massa gånger (mitt/klassens favoritspel)
- varit en sväng hos Anna och lagat tacos och bakat kladdiskaka
- varit 2 dagar i Hannover. Besökte teknikmässan. Åt mig igenom mässan och Hannover
- nästan blivit sjuk igen. Fattar hur jag lyckas, mitt immunförsvar är ju det bästa som finns. 


Ah juste! Glömde! Igår var det riktigt nära att jag åkte fast på bussen. Det är nämligen så att det är ganska lätt att åka svart här. Det är bara att stiga på bussen och åka med..typ. Dessutom är det billigare att åka fast än att köpa ett månadskort (förutsatt då att man inte blir påkommen så ofta). Men (!) ibland (väldigt sällan) finns det kontrollanter på bussen. Och igår var det 3 stycken på vår bus till Holtenau. Jag, som faktiskt har köpt ett månadskort, började kallsvettas. Det är nämligen så att jag inte har något stammkarte (ett intyg från skolan om att man är student), och mitt månadskort blir ogiltigt utan mitt stammkarte. De två första månaderna behövde jag inte något stammkarte eftersom jag fick stämplen direkt på baksidan av mitt busskort. Men lyckades inte skaffa en stämpel denna gång pga en surgubbe! Jag har alltså åkt med ett ogiltigt månadskort hela månaden, eftersom jag inte har orkatskaffa ett satans stammkarte. Men lurig som jag är, så har jag satt mitt nuvarande busskort framför mitt gamla i en plastficka. Så när kontrollanten kom fram och frågade mig om mitt stammkarte, så vände jag bara på kortet och log. Som tur var så var kontrollanten inte tillräckligt uppmärksam, utan sa bara "AHA! Du har din stämpel där ja..." Phew!

Bis morgen!


Mui

.

Idag har jag sprungit, jobbat, skickat in skattepapprena (pay-tax-day pa torsdag vettni) och nu ska jag snart dra mig till Linnea for att titta pa American Idol.

Helgen var bra, i lordags joinade vi "Walk for Haiti" och gick fran en kyrka till West Hartford Center for att samla ihop pengar till, ja Haiti. Sedan blev det lunch pa Cheesecake Factory for mig och Linnea och darefter akte vi hem till Linnea for att forbereda potatisgratangen som vi skulle ata senare pa kvallen (allt handlar om mat har va:)) Vid fem borjade jag jobba, barnen var trotta dock sa fixade bara lite kvallsmat och sedan myste vi ner oss i soffan och sag pa Alvin and the Chipmunks. Nar barnen sov kom Carro och Linnea hit och vi lagade till flaskfilen. Det som stod pa menyn var namligen potatisgratang, flaskfile och bearnaisas. Mumma! Sedan sag vi pa The Nanny Dairies och skrattade sa magen gjorde ont. Ja, inte at filmen, utan at andra sma saker sasom getter, grisar och kor och sant dar. Overtrotta som vi var behovdes det inte mycket for att vi skulle ligga dubbelvikta av skratt. Skitkul hade vi:)

Pa sondagen hade vi aupair-mote och den har gangen var det laser tag som gallde. Det var kul, men det var battre pa stallet vi var forra gangen vi spelade. Darefter blev det lunch pa IHOP, ett pannkaksstalle. Crepes med kyckling blev det for mig. Darefter lag vi och chillade lite i solen hemma hos Linnea innan vi drog pa bio och sag Clash of the Titans. Den var tyvarr en riktig besvikelse.

Imorgon ska vi ta med Steffi ut och ata for hon fyllde ar i helgen. Cheesecake Factory valde hon sa det bli annu ett besok dar.

Nu ar det dags for mig att dra mig mot Linneas place:)



/Julia

Världens bästa Ida!!!

Jag har letat efter de i två jäkla månader. Jag har drömt om de. Jag har längtat efter de. Äntligen ligger de efterlängtade hallon-lakritsskallar i mina händer!!! Tack Kaffebönan!

Gud vad g o t t






/Mui

Kaffe??

Idag hade jag, Ida och Andreas vår egna stammtisch hemma hos mig. Ida bidrog med svartkaffe och jag med en halvt uppäten chokladkaka. Lyckades tyvärr inte trycka ner mig kaffet som Ida hade hällt upp till mig. Det var vidrigt, och jag känner fortfarande smaken av kaffet. Tvi. Ida och Andreas skrattade bara åt mig och mina grimaser. De tjatar jämt och ständigt på att jag måste lära mig att tycka om att dricka kaffe, alkoholdrinkar och öl. Jag är tydligen kräsen. JAG? KRÄSEN? "Varför måste jag lära mig att dricka något jag inte gillar??" frågade jag de två nötterna. Tyckte inte att jag fick något övertygande svar...

"Kaffe är inte gott i början, men man lär sig tillslut att dricka det. Och då är det gott. Man vänjer sig" sa Ida. Och enligt Andreas så måste jag lära mig att dricka kaffe så att jag sedan kan lära mig att dricka öl (det är tydligen lättare att lära sig dricka öl om man dricker kaffe), eftersom man inte kan vara i Tyskland utan att dricka öl. Nej, jag tänker inte lära mig att dricka kaffe. De får nöja sig med att jag dricker cappuccino!
 

Auf Wiedersehen!

Mojsan

PS. I gårkväll stod jag för matlagningen. Och självklart blev det något asiatiskt. Jag bjöd folket på wokade nudlar och grönsaker. Rätten gick hem både hos Andreas och Ida. Enligt Andreas så var det det godaste han har ätit här på hemmet. Ida tyckte dock att pannbiffen och potatismosen vi gjorde för några veckor sedan var godare. Men hon är ju helt försvenskad....haha


Dagen i bilder

 

/Julia


Grundwortschatz

Nu är det förbannade ordprovet över. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Skratta för att det var så mesigt eller gråta för att jag la onödigt mycket tid på att försöka lära mig orden. Hur som helst så skulle vi på en uppgift skriva den motsatta betydelsen till ett par adjektiv. Kom inte på den tyska betydelsen till "andligt", men eftersom jag hade ordet på tungan så kunde jag inte lämna det tomt. Visste att ordet börjar på gei och slutar på -ig. Bokstäverna däremellan var däremot lite svårare att komma ihåg. Skrev tillslut "geilig" och lämnade in provet. Ok, här kommer min miss. För det första så finns det inget ord som heter så, och för det andra så betyder "geil" kåt. Ordet jag sökte var "geistig".

Mui

New York

Helgen har varit riktigt bra. I fredags kom Linnea, Carro och Marina hit. Vi lagade tacos och tjotade. Sedan akte Marina hem och Linnea och Carro sov over har. Eller ja, sov kanske ar att ta i. De spenderade natten har i alla fall. Sov gjorde vi val mellan tre och fem ungefar. Vid 6 kom en taxi och hamtade oss for att ta oss till stationen dar bussen mot New York avgick. Val framme i New York motte vi upp Linneas kompis Fanny, tog taget mot Long Island och Nassau Coliseum Arena dar New York Islanders motte Ottawa. Det ar en del svenskar med i Ottawa vilket var kul! Vi holl pa att do av skratt nar de under pausen lade ut en stor matta och hade ett Baby Crawl. Papporna satt med sina bebisar pa en sida och sedan slappte de ner dem pa mattan for att se vem som krop snabbast over till sin mamma. Haha. Amerikanerna ar otroliga pa manga satt. Helt plotsligt blev det varsta stora grejen for att det satt en militar i publiken. Alla reste sig upp och appladerade och han filmades in med kamerorna. Sa stora och viktiga ar militarerna har. Otroligt.

Efter hockeyn tog vi taget tillbaka till New York. Pa tagstationen var vi tvungna att vanta en timme pa nasta tag da vi precis missat ett. Vi satt och snackade med en tjej som vi traffade pa Penn Station som var over pa besok med sin familj. Hon kom fram och knackade Linnea pa axeln for de kanner varandra. Linnea hade ingen aning om att hon var har och nar de borjade prata visade det sig att de skulle pa samma hockeymatch som oss. Sa ska vi ta och saga det igen: Varlden ar laskigt liten.

I alla fall, helt plotsligt nar vi sitter dar inne i den lilla stationsbyggnaden borjar en siren i taket tjuta och en rost ljuder: "The doors are now going to be locked automatically. Leave the building, NOW." Alla som satt darinne borjade forst skratta, men sedan upprepade rosten meddelandet och da insag vi att okej, vi far nog resa pa oss. Hela situationen var bara sa komisk. Sedan gick en kille som inte hort meddelandet in, och da borjade det tjuta som sjutton igen och en annan man var tvungen att oppna dorren at honom sa att han kom ut igen. Dorren var alltsa bara last inifran och inte utifran. Sjukt.

Val tillbaka i New York bar det av till vandrarhemmet. Stallet vi bodde pa hette South of Houston Apartments. Det var over forvantan. I varat rum hade vi egen dator, tva stora frascha vaningssangar, toalett och dusch som vi delade med rummet som satt ihop med varat, och ett kok med spis och kylskap. Helt perfekt! Da det redan var sent nar vi kom dit gick vi till en mataffar och kopte nudlar som vi at medans vi gjorde oss iordning for kvallens utgang. Carro hade fatt tag pa en sa kallad promoter som fixar in folk pa klubbar sa vi ringde honom for att se om vi kunde komma in, aven utan ID som visade att vi var 21. Han sa att sa lange vi var dar innan 12 sa skulle det inte vara nagra problem. Det var ett skandinavisk nyoppnat stalle. Vi tog taxin dit, men vi hamnade fel for adressen stamde inte. Som tur var hittade vi tva andra promoters som tog med oss till ett stalle som hette Quo. Vi hade skitkul! Bra musik var det! Vi var lite oroliga att vi inte skulle komma in men de sa hela tiden "vi fixar det, inga problem". Linnea visade fram sitt leg, vakten sa: "Inga falskleg har nu" och vi skakade pa vara huvuden for nagra falskleg hade vi inte, men for sma var vi. Vakten bara flinade lite, och vinkade in oss alla fast att Linnea bara visat sitt leg och hon dessutom inte hade aldern inne. Men vi var ju glada for det.

Vid halv fyra-tiden tog vi taxin tillbaka och sov som stockar i de skona sangarna pa vandrarhemmet tills solen borjade skina och varat rum forvandlades till en bastu pa sondag morgon. Vi at frukost pa rummet och gjorde oss iordning och vandrade sedan nagra kvarter for att komma till Chinatown. Det var hur mysigt som helst. Vadret var perfekt och atmosfaren var sa mysig. Vi at lunch pa ett vietnamesiskt stalle Mojsan! Sedan vandrade vi vidare och hamnade i Little Italy. Darefter tog vi tunnelbanan ner till Battery Park dar farjorna till frihetsgudinnan avgar. Denna gangen valde vi att ta gratisfarjan ut till Staten Island. Det tod cirka en timme fram och tillbaka. Vadret var som sagt helt perfekt, soligt och over tjugo grader varmt. Vi skrattade otroligt mycket under helgen, allt var sa lyckat. Angaende frihetsgudinnan sa trodde man att hon var storre an vad hon ar. Linnea sa: "Jag trodde att frihetsgudinnan var storre an sa. Men hon maste vara ratt stor anda for hon haller ju i en restaurang!". Haha. Pa farjan var det nagra killar som fragade vad for sprak vi snackade. Vi forklarade att vi var svenskar, pratade lite med dem och vande oss sedan om for att fortsatta ta kort. En av killarna fortsatte dock stalla konstiga fragor som "Kan ni simma?". Jag borjade undra om han hade tankt slanga i oss eller vad sjutton han menade med det. Jag tror inte att han hade alla hastar hemma riktigt. Sedan drar han fram kameran och fragar om han far ta ett kort med oss, sa det gar vi med pa. Han fortsatter dock att vara konstigt mot oss sa vi skyndar oss av farjan nar den lagger till. Nar vi sedan kommer ut och ar pa vag mot tunnelbanan sa hoppar nagon ut framfor oss med kameran i hogsta hugg och ett stort leende pa lapparna:"Far jag bara ta en bild till?". Det var han igen. "Ehm, vi har lite brattom, hej da!" sa vi och stack.

Vi hade hoppats pa att hinna lagga oss och sola i Central Park men tiden rann ifran oss sa vi satt pa en bank och at innan vi tog oss till busstationen for att aka hem. Val nar vi kommer dit inser jag att jag pa vagen dit gett busschaufforen fel biljett, alltsa min returbiljett sa det blev att stressa for att hitta en dator och skriva ut biljetten igen. Men vi hann som tur var.

Har kommer lite bilder:







/Julia

Att vara nöjd med sin egen tillvaro

Människor som bara klagar och klagar och som inte ser något positivt i livet. Är du inte nöjd med din tillvaro? Gör något åt det då förhelvete. Det finns inte något som heter "jag har/hade inget val". Man har alltid ett eller flera val. Det handlar om att hitta utvägar och se andra möjligheter. Och om att vilja och våga chansa. Jag vet att man ibland måste göra vissa val man egentligen inte vill. Byt inställning i såna fall!! Vissa borde verkligen sluta vara så blinda och ta bort ögonbindeln!! Livet handlar om att förlora och vinna. Det är som vilket annat spel som helst. Ibland vinner man och ibland förlorar man.  Det kan inte gå felfritt. Men man kan inte vara rädd för att förlora. Misstag är till för att göras så att vi senare kan dra lärdom av dem. Om vi ser det från ett annat perspektiv i stället: Vad vore livet utan misstag? hehe.

Jag kan erkänna att jag har själv tidigare varit en av dessa människor. Jag har nog aldrig varit så missnöjd med min tillvaro så som jag var i höstas. Alla planer jag hade gick åt helvete. Alla mina närmsta stack iväg på sina äventyr. Jag själv såg verkligen inga utvägar. Jag klagade och klagade. Och tillslut slutade jag att skratta. Och jag trodde verkligen att jag var tvungen att jobba på den där skitrestaurangen för att överleva vardagen (inte ekonomiskt, utan bara för att ha något att göra). Det var rent ut sagt förjävligt. Jobbet, arbetskamraterna, vissa gäster. Och jag tänkte alltid att jag inte hade något annat val. FEL! Nu i efterhand inser jag att det bara handlade om dålig planering. Hade jag planerat bättre hade jag inte behövt tillbringa mina dagar där. Som tur var så hade jag mina närmsta som fick mig tillbaka på rätt spår. Jag började tillslut att tänka: "Jag är endast här för att tjäna pengar så att jag kan ta mig själv härifrån". De 2 sista månaderna gick jag till jobbet med ett leende, även om det var pain in the ass.

Träffar jag någon som behöver en spark i baken, så ska jag se till att sparka den riktigt hårt. =)



Mojsan

RSS 2.0