You never know who sees you when you sleep

Idag var jag extreeemely tired, så när nästan alla utom jag hade matte la jag mig på en bänk vid skåpen och läste Juloratoriet. Efter ett tag orkade jag inte ens det, utan satte ipod-lurarna i öronen och blundade. Jag tror jag slumrade till lite, men så helt plötsligt hörde jag, någonstans från världen utanför, någon som sa:
"Oh, det där ser ju riktigt skönt ut!"
Jag spärrade upp ögonen och såg sex stycken ögon stirra tillbaka på mig. Jag undrade för en kort stund hur länge det stått där och tittat men insåg att de nog bara stannade till lite snabbt på vägen. Det var ju tre av mina classmates som kom från matten. Haha. Tur att jag inte sov så djupt att jag börjat snarka eller nåt,...fast jag snarkar aldrig, faktiskt. Men ifall liksom. Jag tror inte jag hade öppen mun heller. Vilken tur.

/Julia


Dagen då jag nästan dog

Idag på morgonen var jag en liten tidsoptimist, vilket resulterade i att jag fick gå väääldigt fort ner till stationen. Och det var halt. När jag kom till sista backen innan jag är framme så halkade jag till, men för en sekund var jag säker på att det inte var någon fara. Sekunden efter satt jag på rumpan och en hundradels sekund efter det låg jag raklång på marken. Jag kände mig så fånig. Tittade snabbt bakom mig för att försäkra mig om att ingen sett och som tur var kunde jag inte skymta en enda människa. Jag skrattade högt för mig själv. Jag måste haft en ängel vakandes över mig för jag höll på att halka två gånger till under dagen, men klarade mig.


/Julia


Det sket sig visst

I söndags hoppade jag på Amandas idé om att ha en nyttig vecka. Inga kakor, inget godis. Nemas problemas tänkte jag. Gör man det tillsammans med någon så blir det ju lättare. Så kom jag till skolan igår och det blev direkt ett besök i skolcafeét. De doftade nybakta lussekatter över hela stället och jag kunde bara inte motstå när alla andra köpte. Och liksom lussekatter är ju inte kakor. Sedan blev det tisdag och helgens förlorade sömn gjorde sig påmind. Efter en sväng på stan med Mojsan och Paula ville de gå in på Wayne's för att köpa med sig något gott till den sista lektionen. Men jag skulle inte ha något, sa jag.
"Men jag kan ju inte komma till ekonomin och sitta där och fetta mig själv" sa Paula. Så det slutade med att vi delade på en megastor chokladmuffin. Så bra gick det för mig.
När jag kom hem pratade jag med Amanda på telefonen.
"Hur går det med kakorna?" frågade hon.
"Njaa..." sa jag.
"Haha, nä det går inte så bra för mig heller!"
Så lätt slapp jag det dåliga samvetet. Och jag menar, man lever ju bara en gång. Dessutom gjorde vi upp för det genom att gå en runda.

/Julia


För att förtydliga ska jag bara säga att det var Amanda N som jag hade kakavtal med. Amanda S  blev nämligen lite orolig att folk skulle tro att hon inte åt kakor;)

Antingen eller

Jag upptäckte ett hål (ett riktigt hål) i mina älskade jeans idag! Mellan benen också. Tur nog, var hålet litet men det kändes som att Gud ville att jag skulle flasha hela röven för skolan. Brukar inte vara så klumpig men det kändes som att jag tappade saker hela tiden idag- just för att jag skulle vara tvungen att böja mig ner (och spräcka byxorna samtidigt) för att ta upp sakerna. Som tur var, höll byxorna. Hur som helst så finns det två anledningar som kan förklara varför jag fick ett hål i mina byxor (har aldrig hänt förr). Antingen har jag gått upp i vikt eller också är det bara så att jeansen är av dålig kvalité. Jag hoppas på att det är det sista alternativet. Detta betyder att måste jag inhandla ett par nya jeans (och kanske gå ner i vikt). Åh, och det är så satans jobbigt. Men något som just nu är ännu jobbigare är Kafka. Skjut mig. Jag har skrivit endast två små stycken om varför Processen kan tolkas som en dröm. Tror jag måste gå upp tidigt imorgon och skriva resten. Däckar snart.

Mojsan

Can't believe it's true

 



Med en pension på 750 000 kronor i månaden seglar Handelsbankens förre vd jorden runt med sin fru. "Ingen har betalat för mig av någon annan anledning än att de ansett att jag varit duktig, så jag känner rent samvete", säger Arne Mårtensson.

Finanskris. Arbetslöshet. Fattigdom i utvecklingsländer. Orättvisor. Hur kan man bara med gott samvete ta sin båt värd 15 miljoner och åka jorden runt med sin fru i flera år när man vet hur vissa kämpar för att få ekonomin att gå ihop och påstå att man är värd det? När folk blir arbetslösa på grund av den ekonomiska krisen och barn svälter i Afrika. Han påstår att han är värd de här 750 000 kronorna i månaden i pension (vilket kommer uppgå i 133 miljoner om han lever till 77 års ålder) och även en avslutningsbonus på 10 miljoner för att "han har gjort ett bra jobb". Inte en människa är värd dessa hejdlösa mängder pengar. Vad gör han av dem? Han påstår också i artikeln att  han"är inte född rik och har aldrig känt sig rik". Om inte han känner sig rik pengamässigt, vem skulle då göra det? Vad hände med de personerna som arbetar med att hjälpa människor, de som arbetar inom vården, äldrevården och inom barnomsorgen? Varför är inte deras insatser värderade lika högt eller högre än en bankmans? Deras yrken handlar om människor, banken handlar enbart om pengar och girighet. Tjäna pengar är det enda de vill. Feta bonusar delas ut, bonusar som de anställda avnjuter någonstans på en lyxig resort medan vanligt folk kämpar för att hinna med vardagen och pussla för att få allt att gå ihop. Det är vansinnigt. Ännu ett bevis på att världen är orättvis. Eller vad tycker ni?


/Julia


Den onda käglan tog segern från oss

Igår kväll hade jag tänkt slappa. Jobbade ju ändå till 21.15 och Mojsan hade ju dragit iväg till Smålandsstenar och Amanda till Sävsjö. The other Amanda var lite barnvakt åt sina boys och Malin stackarn har skadat sitt knä. I stället slutade det med att jag åkte med boysen upp till Jönköping och bowlade. Vi delade upp oss i lag; Jurr och Co mot Fyllona. Så det var jag, Eric och John mot Jonte, Frans och Daniel. Om det inte vore för den onda käglan så hade vi vunnit överlägset. Flera strikes uteblev på grund av den där käglan som envisades med att stå kvar, som om den vore fastspikad i marken. Vi insåg att det måste vara Fyllona som mutat käglan till att inte falla. Ja, det är det enda rimliga förklaringen.

Efter bowlingen åkte vi mot Max. Tog en sväng genom stan för att se om "det var nåt liv". Vi körde förbi ett gäng tjejer, Jonte rullade ner rutan och vi bara väntade på att han skulle skrika "ÖÖÖÖÖÖ" men istället sa han "Hallå ja".  Gapflabb. Väl framme på Max beställde John lökringar. "Ja, jag vill ha lökringar deluxe". "Alltså Deluxe med lökringar eller vadå? Nä för vi har nämligen ingen hamburgare som heter Deluxe".  Vilken torris, det gick ju inte skämta med honom. Jag beställde dumleglass efter rekommendation av Eric.

Sedan åkte partybilen tillbaka hem. Allsång hela vägen. Vi slutade hemma hos Daniel där allsången fortsatte och karaoken tog vid. Vid klockan tre var jag hemma igen.

/Julia



Definitionen av mössklåda: "Det är när man har på sig en mössa och sen tar av sig den för då expanderar håret och då kommer klådan".  /Jonte

Helvete!

Efter många om och men har jag bestämt mig för att bila ända ner till Smålandsstenar för att hälsa på Nhisan. Allt för att slippa småbarnen. Skulle ju egentlign cruisa med Julia efter hon slutat jobbet...men...jag pallar verkligen inte småbarnen. Shit. Är lite smått nervös över min lilla bilfärd eftersom jag aldrig har kört när det är halt, i mörker eller själv. Ska bli intressant att se hur det hela slutar. Tar kanske till och med den säkra motorvägen istället för de små krokiga vägarna (det är en stor omväg att ta motovägen). Men om jag skulle ta motovägen...så skulle jag nog inte ens hitta till Smålandsstenar eftersom jag har världens sämsta lokalminne!  Aaaaaah helvete. Jag ska köra över 6 mil helt ensam (jag vet, jag är en mes). Fan! Jag hoppas att bilen är fulltankad för jag vet fortfarande inte hur man tankar en bil. Så jävla illa. Men fan, nu är det dags att kolla kartan! Vi hörs babes. /Mojsan

Jag vill gömma mig under mitt täcke

Idag ska vi ha främmat. Och gissa vilka det är som kommer? -Jo, världens jobbigaste vittar (vittar är alltid jobbiga, men de här är värst)! Skjut mig. Det kommer dessutom 6 jävla förbannade ungar i åldern 3-13! Som tur är, har jag en lillasyster på 13 år som kan underhålla de små hemska odjuren. Och tanken på att de kommer hoppa och snora i min säng, pilla med deras äckliga fingrar (som de säkert har haft i näsan) på min dator och spela på min keyboard får mig att vilja skjuta ner varenda en. Jag förde över hela min IB2mapp till mitt USB-minne innan, ifall de skulle krascha datorn! Åh. Fan! Jag tror jag har vaknat på fel sida idag. Nej, de är verkligen hemska. Och jag kan inte heller rymma till julia för hon jobbar. Och inte hjälper det att jag har körkort. Paula är upptagen, Carro ska jobba och Nhisan är i ullabulla (ullared). Ja, skjut mig.

/mojsan (som aldrig kommer att klämma ut en jävla unge. pråmiz)


Fredagsmys och skominnen



Igår började jag och Amanda snacka om gamla skor som vi haft, såna där favoriter som man aldrig glömmer. Jag minns ett par jag hade någon gång i trean och som jag älskade. Jag hade allvarliga svårigheter med att förklara hur de såg ut, men till slut hämtade jag papper och penna och började måla dem istället. Jag tror inte det hjälpte. Amanda såg på bilden och utbrast: "Det ser ju ut som en gubbe, Julia hur sjutton kunde du få VG i bild!?". Det undrar jag med.


/Julia





WHATEVAH

Alltså, så jävla söt. Kolla in ungen (hon är asiat...kanske vitte!!!!!!)

Några minuter som spion

Nu har jag letat i hela huset efter den där silvriga mickrofonen som jag sett så många gånger. Nu när jag väl behöver den är den dock spårlöst försvunnen. Jag har kollat i bilen (Jossan sa att den låg där), i källaren, i massa olika skåp, och till slut var jag tvungen att smyga in på Idas rum och leta i hennes leksaksskåp. Det knarrade lite i skåpsdörren, och jag stelnade till, hon fick ju inte vakna. Jag hade en liten lampa att lysa med in i denna röra av sagoböcker, barbiedockor och annat smått och gott. Kände mig lite som en spion på uppdrag. Dock lyckades jag inte med mitt uppdrag och mickrofonen är fortfarande puts väck. Och vi som behöver den i morgon på våran engelska-redovisning. Får väl ta en spion-runda till sen innan jag lägger mig.

/Julia

Hello USA!

"Hej Julia!

Grattis du har nu blivit antagen!

Hej blivande au pair!

Du har nu varit på intervju och din intervjuare har skrivit mycket goda ord
om dig. Jag hoppas du fick svar på alla dina frågor under intervjun samt en
god förståelse för hur det är att vara au pair."

Wohoo! Jag var på intervju i måndags och det gav ju resultat. Under intervjun (som skedde på engelska) fick jag svara på massa frågor som ifall jag skulle kunna tänka mig att hamna i en familj med different religious beliefs or political views eller of a different race (what?). Och även om jag skulle kunna tänka mig att komma till en familj med bara en mamma, bara en pappa, ett homosexuellt par eller om jag skulle kunna ta hand om ett barn med special needs.  Sedan fick jag göra ett psykologitest, antar att de skulle kolla om jag var lika freaky som jag verkar;) haha. I helgen blir det till att fixa med ansökningarna. Jag längtar såå till nästa år! Det ska bli så sjukt kul.



Om ni har missat det så tog min kära vän Mojsan körkort idag! :) Så jag hoppas ni grattar henne om ni inte redan gjort det!


/Julia

Think about it.

Besökte Julias gamla blogg, och hittade detta inlägg från när jag gästbloggade.


"Vad är definitionen av ordet vän? Min ordbok säger: "En person som (viss) annan person känner väl samt hyser tillgivenhet för och tillit till."  Vidare till nästa fråga: vad är en riktig vän? En vän som finns där för en när den själv vill (alltså, en vän som tänker på sig själv i första hand) eller en vän som finns där för en i alla väder? Jag tror ni kan finna svaret själva.
    Det finns två sorters vänner men det är den sistnämnda sorten alla vill ha. Och det är även de som är sällsynta. Det värsta är inte att ha en ytlig vän i sin vänskapskrets utan det är när man inser att en vän (som man trodde var en riktig vän) bara är en enda stor besvikelse. Det är inte meningen att en vän bara ska finnas där för en när det är som värst, utan det är när en vän kan lägga allt åt sidan närsomhelst för en. Det är en riktig vän. Att känna att man har tillgång till sin vän 24/7; det är det som gör en vän unik. Det är de små detaljerna som spelar roll. Det är de små detaljerna som betyder. Det är de små detaljerna som är allt mellan 2 vänner."



Nej, nu ska jag plugga biologi..på riktigt.

Min smeknamnshistoria

Idag fick jag ett nytt smeknamn: Burricurri. Vad kommer det ifrån kanske ni undrar då, du heter ju Julia. Men då ska jag berätta min smeknamnshistoria för er. Det började med att Amanda kallade mig Jurr (vad det kom ifrån minns jag inte). Sedan lades namn liknande Jurr till på listan efter alla smeknamn som kommer från Julia.

Jullan
Julis
Julle
Jurr
Jurre
Jurris
Jurrburr
Burr
Burricurri


Det är bara att välja och vraka.

/Julia

Yesterday

Gårdagen var flummig som bara den. Jag, Carro och Michelle jobbade en hel del på våran engelska-redovisning som vi ska ha på fredag. Filmade lite också, och det var sjukt kul. Sedan gick jag och satte mig med Mojsan och Paula i bibblan, vi pratade och skrattade som vi brukar. Då kom bibliotekarien: "Flickor, jag hör er ändå bort till disken, så jag får underhållning". Hon var inte arg eller så, hon tyckte nog vi var roliga. Mojsan blev lite orolig: "Vad har vi sagt? Har vi sagt nåt korkat?". Men nej, självklart inte. Vi säger bara smarta saker. Typ.

Alex kom och hälsade på oss där vi satt, och vi började prata om en som bara har en hand och att han hade skrivit en jättefet uppsats på 24 timmar, dagen innan inlämning. Då kläcker Mojsan:
"Men han skriver med vilken hand? Skriver han med den han har då eller?".
Nä, men du, han skriver ju med den han inte har såklart! Hon försökte förklara sig, och jag fattade faktiskt hennes tanke.

Sedan råkade vi se en som ser rätt bra ut, stå o röka utanför skolan.
"Oh, han röker. Där rök han!"

/Julia

I'm back, bitches

Vet inte om jag borde skriva det här eftersom jag inte ens har pratat med bruttorna... men jag tog körkortet idag. Och jag är inte ens glad över det, eller jo klart jag är glad men är nog mest glad över att jag får stryka något från den förbannade måste-listan..och för att jag nu slipper använda mitt ID-kort eller pass när vi ska ut. Hade tänkt kidnappa Julia för att åka en sväng upp till Jönköping och cruza (det är ju såå coolt) men ungen ska dit redan vid 12. Så det blir tyvärr ingen kidnappning. Fast.... i och för sig har jag nog inte ens tid till att tramsa runt eftersom jag sket i all skolarbete igår eftersom jag var så satans nervös inför idag. 
    Okej då, jag erkänner att jag är en bad driver. Är så off i bland när jag kör. Vet inte hur många gånger jag har varit nära på att köra på en lastbil. Men men. Sånt händer (att man missar lastbilar alltså). Och eftersom jag kör så illa (bara ibland), ber jag er att hålla alla era tummar (inkl era stortår) för att jag inte kommer orsaka nån farlig trafikolycka när jag befinner mig på vägarna. Snälla, för min skull. Jag vill verkligen inte dö..än. Jag är ju bara 18.


/Mojsan


Ps. Jag vet faktiskt inte heller hur man tankar en bil...men ska ta och lära mig det idag..förhoppningsvis.

Så kan det gå

Den långa versionen: Jag är så arg på mig själv. Hur kan man lyckas skjuta upp allt hela tiden? Sedan står man där och vet inte vart man ska ta vägen. Där står jag nu. Ekonomi, matte, engelska, historia, svenska...och intervju imorgon inför ett år som au-pair i USA, förhoppningsvis. Jag måste ha lite frågor att komma med, ta reda på vad jag vill veta helt enkelt. Och i morgon har jag lovat att masa mig upp den där okristliga tiden 05.30 för att åka upp till skolan och skriva på en engelska-redovisning. Ekonomin har sktit sig för jag fattar inte. Och jag har inte läst ut Juloratoriet, inte ens halva. Jag har inte kommit någonvart idag. Ingenstans. Trött är jag också, för även om det skulle bli en lugn helg så har jag spenderat tiden fram till midnatt och lite därefter till att umgås med 'the gang'. Så någon extra sömn har det inte blivit, vilket hade behövts ,så att jag hade kunnat utnyttja min vakna tid till att plugga effektivt. Men det var kul:) Nu har jag slösat ännu några minuter på att skriva detta fruktansvärt onödiga inlägg. Jag tror jag går och lägger mig.

Den korta versionen: Jag har panik. Ville bara säga det. Nu ska jag sova. Godnatt!


/Julia


Beyonce- If I were a boy






Minnen

Haha, jag dör. Jag hittade bilder som är tagna för tre-fyra år sedan. På den tiden då man fortfarande gick i högstadiet. Då man tog pose-bilder med webcamen framför datorn. Då mini-lillsyrran inte var mer än tre år men redan kunde konsten att pluta med läpparna och blinka flirtigt med ena ögat. Då mitt hår var aningen längre än det är nu. Då fishlips var väldigt inne. Vilka minnen:)







 
/Julia

I'm dead

Till Alex: Jag tycker du ska skaffa en till tattoo... typ en sån här:



/mojsan


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0