-

Jag har, sen skolan började, blivit förföjld av en liten pojk. Denna förföljelse har skapat både en läskig och obehaglig känsla. Känner inte längre att jag kan gå själv i skolans korridorer eftersom jag hela tiden tror att han ska dyka upp vid nästa hörn och hoppa på mig. Lyckades undvika honom i början men det är inte lätt när han har sitt skåp i samma byggnad som jag. Och en gång lyckades han få tag på mig när jag stod ensam vid mitt skåp. Och då bjöd han ut mig men jag tackade nej. Modigt men jag kan absolut inte dejta en 92a! 92a är lika med ett jävligt stort NO! Hur som helst så trodde jag att jag hade gjort det kristallklart för honom att jag inte vill inleda ett förhållande. Men icke sa nicke. Idag blev jag lämnad av mina kompisar och givetvis tog han tillfället i akt och bjöd ut mig ytterligare en gång till. Denna gång kunde jag inte säga nej eftersom jag inte kunde komma på en bra ursäkt. Var i helvete var min hjärna när jag behövde den som mest?   Hur som helst, så lyckades jag skjuta upp denna "dejt". Och jag har heller inga planer på att ta en fika med pojken. Och jag tror han fattade vinkeln denna gång eftersom jag sa till honom att vi kan träffas men bara som vänner (inte för att jag vill det heller...men..). Sen fick jag en superidé och sa att vi kan ju gå ut och fika ett gäng i så fall. Oj, vad jag gjorde honom besviken. Men vad ska jag med en 92a till? Visserligen har jag bett Gud om en man men jag tror jag måste vara lite mer specifik nästa gång jag ber. Meddelande till Gud: En 92a är inte en MAN! 

Med Vänliga Hälsningar B1 

Jag har länge gått och klagat på att mina stövlar läcker in, underifrån. Idag tog jag äntligen tag i saken och drog med mig Mojsan till Scorett för att klaga. När jag berättade för Mojsan vad som var felet med dem så lyfte jag upp foten för att visa att det är här det läcker in och då råkade jag se att klacken hade trillat av (!). Den är rätt tunn så jag märkte det inte när jag gick, men helt plötsligt stod jag där, utan klack. Käckt. Tur att det inte var höga klackskor, för det hade kunnat bli lite knivigt att gå då. Jag ska lämna in dem för reklamation imon. Men gud så kul då, palla leta skor igen.

/Julia

Jag kom att tänka på Mojsan. Ni vet den där lilla filuren som har så mycket hyss för sig? I alla fall så kan hon ibland vara väldigt lättskrämd. Här har ni tre exempel som bevisar detta:

1. Toalett-incidenten
Jag och Mojsan skulle gå på toa och togsällskap dit samtidigt som vi snackade om gud-vet-vad. Hon gick först och jag efter. Helt plötsligt skrek hon rakt ut (med ett skrik som skulle kunna vara taget direkt ur en skräckfilm) och hoppade till. Då visade det sig att  inne på toaletten stod en kille och tvättade händerna, med lyset släckt. Jag såg att en svart sko stack ut genom dörrspringan och började asgarva åt Mojsans reaktion. Vi gick dubbelvikta därifrån och återvände inte förrän senare.

2. Tåg-incidenten
Det var fredag och tåget var fullpackat. Jag satte mig jämte en okänd person och Mojsan skulle sätta sig jämte en annan okänd person på sätet framför mig. Helt plötsligt skrek hon till och hoppade åt sidan. Sedan skyndade hon sig att säga: "Oj förlåt!" och så vände hon sig mot mig och sa: "Shit jag trodde det var en hund". Det var en väska som låg fint placerad på sätet där hon tänkte sänka ner sin lilla rumpa.

3. Under kvällspromenaden
En kväll var vi ute och gick den gamla vanliga rundan och vi fastnade i den gamla vanliga korsningen där vi skulle skiljas åt. Där stod vi och snackade ett bra tag. Sedan såg jag en man närma sig bakom Mojsan, en man jag känner. Jag hejade och vi fortsatte prata. När han var precis jämsides med Mojsan tittade hon åt sidan, fick syn på honom och hoppade till och utbrast något i stil med: "Ouuuuch". Han flinade och sa något om att hon inte behöver vara rädd. Vi skrattade i några minuter efter det.


/Julia

På förra julavslutningen fick vi i uppgift att översätta en julsång (från svenska till engelska). Jag och min grupp fick tomtarnas julnatt och...såhär slutade det:


The midgets' Christmas night

Midnight's advising, silnce in the houses, in the houses. All are sleeping, blown out the candles, are the candles. tipp tapp..

See them santas crawling from the corners, from the corners. Listening, scouting, sneaking oh the toe tips. tipp tapp..

The nice people have left the food to sweeten, left to sweeten, on the table, for a mob of santas, mob of santas. tipp tapp..

How they're cuddling, jump up on the plates, on the plates. Tizzlingy, tazzlingy good is christmas food. tipp tapp...

Porridge, ham, small piece of apple, piece of apple. Imagine the sweet taste, santa midget. tipp tapp..

Let's start playing, happy laughter, merry laughter, around the tree the merry mob is swinging. tipp tapp...

/mojsan

Utgången igår var tråkig (eller i alla fall för min del). När vi var på bongo fick jag för mig att lova John att köra hem, så att han kunde dricka. Detta innebar en vit kväll för mig. Och det är inget fel med det. Men det är hemskt att vara nykter själv. Hur som helst så ska Sylvan och Ingrid ha ett stort tack för att de fick dras runt med mig (som var alldeles för trött för att vara knäpp). Tack! Vid 1 skulle vi rulla hem. Det gick bra, trots att jag inte hade med mig mina glasögon. Såg ju i alla fall vilka färger det var på skyltarna. Skjutsade hem alla fyllon och gick hem igenom hela Skillingaryd. En applåd till mig för att jag klarade göra det utan att springa halva vägen (är mörkrädd egentligen). Men precis när jag skulle svänga in till vårt område såg jag en skymt av en vinglande människa. Fick nästan hjärtattack. Så jag gick en runda och när jag kom tillbaka var han borta. Vet inte riktigt vart han tog vägen.

Kvällens roligaste iakttagelse: Jag och några till stod och dansade på det stora dansgolvet på centrum. Efter en stund ser jag ett par killar mucka med varandra. Och det roligaste var att den ena killen var en liten vitte (en vitte-vitte faktiskt) med en frisyr som såg ut som ett fågelbo! Åh. Hans kompis hade råkat stöta i en brat (biffig och lång) och det var så det hela började. Men orka spela superhero (vitten) när man är en liten tanig skit på 160 cm.

/Mojsan