Ett svårt avsked

Gud. Hur ska jag kunna lämna alla underbara människor jag känner, och som jag älskar. Se bara vad min lillasyster har skrivit...<3 Jag saknar er redan innan jag åkt. Mamma och pappa har alltid uppmuntrat mig till att ge mig ut och se världen, men mamma medgav att hon inte kommer vara det bästa stödet när vi står på flygplatsen för att säga hej då. Nu låter det som att jag aldrig kommer tillbaka, men det gör jag ju. Och skype kommer att bli min räddning, det faktum att jag bara är ett webcam-samtal bort kanske gör att jag inte tänker på att jag befinner mig på andra sidan Atlanten, åtskilliga timmar med flyg från mina allra bästa. Men det kommer att kännas konstigt att inte ha mina dagliga telefonsamtal med Mojsan, att inte kunna pussa på Mattis utan få nöja mig med att höra hans röst och se honom prata, att inte få ha djupa samtal med Amanda om allt möjligt, att inte få träffa gänget som jag trivs så sjukt bra med, att inte få pussa Ida godnatt, att inte ha mamma och pappa vid min sida, och mormor, farmor, farfar, släkten, ja alla jag tycker om. Men jag har inte riktigt förstått det än, att jag ska åka. Och det här negativa med hela Au-pair grejen har inte riktigt nått mina tankar...,men ibland så inser man. Men jag är glad, för jag ska göra det. Jag ska åka till USA.



/Julia

Framtiden ligger framför oss

Ja, jag vet. Jag har varit sjukt dålig på att uppdatera det senaste. Men jag skyller på skolan. Nu kan jag inte det längre för EXAMS ÄR ÖVER OCH JAG ÄR FRI! Jag har inte riktigt förstått det än. Men det kommer. Kanske i morgon när jag ska stå utanför Brahesalen och ta emot Mui efter att hon har skrivit sitt sista prov i tyska. Nu ska vi bara göra roliga saker. Njuta av livet.

Det kommer bli hektiskt framöver, på ett bra sätt.


28/5 - BAL
29/5 - TITTA PÅ FENIXBALEN
31/5 - RHODOS
7/6  - HEMMA FRÅN RHODOS
12/6 - STUDENTEN
13/6 - BRÖLLOP OCH DOP
14/6 - STOCKHOLM FÖR ATT FIXA VISUM
18-21/6 - MIDSOMMARFIRANDE MED GÄNGET
SOMMARJOBB PÅ HEMKÖP
10/8 - USA!

Jag har inte fattat att jag verkligen ska åka. Om tre månader. Det känns sjukt kul, spännande, nervöst, läskigt, sorgligt och underbart. Här kommer alla känslorna på en och samma gång, verkligen. Jag kommer väl inse att jag är på väg när jag sitter på flyget ungefär. Nu är allt för overkligt. Mitt dilemma i sommar är att jag ska jobba fram till och med vecka 31 och sen åker jag vecka 33. Jag måste hinna träffa alla också. Och min lilla familj kommer ju spendera sina lediga veckor i stugan när jag är hemma och jobbar. Surt.

Såg en artikel i en tidning häromdagen om en stor nöjesparken i Ohio som har hur många, extremt stora, berg-och dalbanor som helst. Dit vill jag åka:)


/Julia

Man skulle kunna tro att jag är sinnesjuk, men det är jag inte. Bara lite trött såhär på kvällskvisten.

Jag håller med Mui. Fan. Om åtta dagar är jag i alla fall fri som fågeln. Mitt schema ser ut precis som Muis förutom att jag hade engelska idag och bara har ett nästa måndag. Skillnaden är att jag har ekonomi och Mojsan tyska så på måndag och tisdag nästa vecka har jag mina ekonomiprov. Två prov avklarade. Bara tolv prov kvar. Det gör vi som ingenting. "Envision success" som våran biologilärare sa. Yes Carter, I will envision success. Jag ska i alla fall försöka. Men först ska jag sova. Eller jag menar, plugga historia. Tjo, Baloo. God, help me. Get me out of this. Oh vad jag svamlar. Jag är trött. Jag drar.  

Ja, jag vet jag är hopplös

"Veckorna innan exams ska jag verkligen se till att sova ut. Och så ska jag plugga som fasen, jag menar då är det ju bara att köra hårt för sen är det  ju över."

Ja, ungefär såhär har det låtit innan. Nu är vi där och jag lägger mig tidigt varje kväll så att jag har ork att plugga hela dagarna, NOT! Vad är det för fel på mig? I torsdags kväll ringde Amanda och frågade om jag ville vara med och grilla på kvällen för att John och Jonte har varsinn tjeckisk utbytesstudent hos sig.
"Ja det vore jättekul" sa jag och åkte dit så fort jag kommit hem från skolan vid sex och kom inte hem igen förrän vid halv tolv.

Igår var jag på dansuppvisning där jag mötte Malin som sa att "jag hoppas ni kommer till Frans och grillar ikväll". Ja, jo. Det gjorde vi. Jag, Mattis och Mojsan åkte alltså ut i böleskogen vid halv tio igår kväll. Vi snackade, sjöng singstar och lyssnade på Frans som spelade gitarr. Mysigt. Det var inte lika mysigt i morse när jag vaknade och insåg att jag gjort precis tvärtemot vad jag skulle göra denna helgen- ta det lugnt. Nu sitter jag här, trött och dryg, utan någon som helst ork att plugga. Men nu ska jag tvinga mig till det i alla fall. Skyll dig själv Julia. Du är hopplös.

/Julia


Välkomna till klagomuren

Jag. Orkar. Inte. Plugga.

Jag vet att jag bara snackar om skolan hela tiden, men om tre veckor så är det slut med det. Nu tänkte jag bara klaga lite över hur trött jag är på allt. Så otroligt ineffektiv fast jag borde ta vara på varenda minut eftersom jag redan nu har för lite tid till att plugga in allt jag behöver. Jag ska. Jag ska. Bara för att jag måste. Bara två veckor kvar nu Julia, bara två veckor kvar. Kämpa! Det kommer vara värt det efteråt. Sen väntar friheten..., men jag vill ha frihet nu!


(Fan vad svårt det är att pusha sig själv ibland).

Kanske borde göra som Mui och skicka ett uppmuntrande sms till min hemtelefon. Få prova om det hjälper. Måste testa alla medel som finns nu för att locka fram motivationen. Det är inte mycket tid att spela på. Bäst att jag drar!

Mohaha.

/Julia


Skräckblandad glädje

Här sitter jag nu. Har precis lagt ifrån mig historiaboken, lämnat Mussolini bakom mig. När mamma och pappa kommit hem från sin promenad ska jag gå ut och gå en runda (barnvaktar just nu min sött sussande lillasyster). I förrgår när jag vaknade var panikkänslan den första som mötte mig; "jag måste plugga!". Om tre veckor börjar Exams. Det betyder att jag ska kunna allt (eller ja, åtminstone så mycket som möjligt) om biologi, ekonomi, historia, matte och analys av texter i svenska och engelska. Ena sekunden kan paniken ligga där som ett stort svart moln som påminner mig om allt jag inte kan. Nästa sekund är lugnet tillbaka och jag intalar mig själv att detta kommer att gå bra. Jag dog ju inte under Mock. Ordet 'bara' är i nuläget ett ord som är minst lika negativt som det är positivt. Det är bara tre veckor kvar till Exams - jag skulle behöva minst tre månader till för att plugga in allt. Det är bara tre (eller fyra) veckor kvar tills det är över - vi kommer att vara fria, en månad ledig innan studenten och en resa till Rhodos. Paniken blandas med glädje över att allt snart är avklarat. Jag ska få läsa vilka böcker jag vill igen, se på tv hur mycket jag vill på kvällen utan att ha dåligt samvete, jag ska träna, springa, gå, cykla, träffa kompisar, gå på picknick med minisyrran i vårsolen, jag ska vara fri...Just nu är det bara den avgörande veckan, vecka 19, som står i vägen för friheten. Men jag kan som sagt inte avgöra om jag fasar för det eller inte. Jag vill liksom bara ha det avklarat på något sätt.

Innan dess ska jag tvinga mig att plugga ordentligt. Jag har ju tid att vara fri i en hel månad sen, innan sommarjobbet börjar. Så jag får väl återvända tillbaka in i min lilla pluggbubbla igen. För jag ska klara det här. Neurobiology and behaviour here I come! Men först en nypa luft.

/Julia


...



Det omöjliga tar bara lite längre tid

Winston Churchill





/Julia


På den tiden då Michael Jackson var het

Syrran visade mig hennes och hennes kompis arbete som de ska redovisa på musiken i skolan. De hade skrivit om Michael Jackson och hade använt en så sjukt snygg bild på honom. Varför, varför, varför alla dessa operationer? Nu var han i och för sig opererad redan här, men i alla fall...






/Julia

Förlåt

Förlåt Mojsan. Jag har verkligen varit en riktigt dålig bloggkompis. Svikit ditt förtroende. Men jag har liksom inte haft inspirationen. Men okej, jag ska försöka, för two nuts måste överleva! Vi kanske ska satsa på en vårig bloggdesign, vad säger du? Ja, det är du som får bestämma för du det är du som får fixa designen. Jag är inte så skillad kan man säga. Sedan har jag inte det skillade programmet vid namn photoshop heller. Kan vara en av anledningarna. Jag lovar att jag snart återkommer med lite uppdateringar om mitt liv. Och jag lovar, ju mer ni kommenterar, desto mer får ni veta;)

/Julia

I don't know what to write here but I know that my boyfriend is cute.

Helgen spenderades till slut i Nässjö eftersom Mattis var tvungen att vara hemma idag, så vi kunde tyvärr inte joina gänget hos Malin i lördags. Jag hade berättat för honom hur slutkörd jag var efter veckan som gått och sa att han gärna fick plugga om han behövde men att jag inte tänkte öppna en bok på hela helgen. Han förstod tydligen precis vad det var jag behövde och tog med mig till Nässjös relaxbad (haha, en bubbelpol var vad det var) och sedan tog han med mig till hans mammas massage och-akupunkturklinik (eller vad man nu kallar det) och så gav han mig massage i säkert en halvtimme. Det var helt klart veckans bästa. Sedan blev det promenad och lite Gears of War. Nu har jag faktiskt spelat både det och CS. Haha. Kanske inte riktigt min grej, men lite kul är det.

Nu är det nog läggdags för min del. Det känns aldrig som att man kan få för mycket sömn nuförtiden. Godnatt.

/Julia

Out of the haze

Äntligen. Finally. At last. Mock Exams is over and done with. Aaaaah! Så utsketen som min hjärna var idag på sista ekonomiprovet var det längesen den var. Jag var till och med så sinnesförvirrad att jag svarade på fyra (!) frågor i stället för tre. Så jag fick stryka över en. Skit också. Nu la jag väl förmodligen inte tillräckligt mycket tid på de andra frågorna så det gick väl kanske sådär. Jag visste ju så väl att man bara skulle svara på tre, men någonstans i dimman så skrev jag av bara farten och utan att tänka liksom. Men det är ju skit samma nu, faktiskt. Nu känns allt så lätt på något sätt. Vi har klarat av den här veckan, denna vecka som till och med lärarna känner medlidande för oss. Jag tror på det som Agneta sa om att innan jul går alla IB2:or in i en dimma, och de kommer inte ut igen förrän efter Mock. Jag tror jag har kommit ut ur dimman.

Eric sa att det var dags att jag skrev ett långt inlägg för att jag varit borta så länge. Men som sagt, jag har varit inne i dimman. I alla fall så blir det en lugn kväll. Ida fyller år idag och hon har fått Guitar Hero så jag antar att det blir en hel del gitarrspelande. I morgon ska jag träffa Mattis och förmodligen ska vi vara med gänget imon kväll. Det var egentligen meningen att jag skulle till honom men efter hotande sms och röstmeddelanden från gängmedlemmar, det är bäst för dig att ni kommer, så vet jag inte om jag vågar annat än be honom komma hit. Haha. Nä men såklart vill jag träffa the gang, me like våra kvällar ihop.

Nu ska jag dra mig, vi höres biatches!

/Julia


?

Igår morse när jag bläddrade igenom JP så såg jag detta:




Haha, åjo, ungar i miniformat finns det gott om.

/Julia

Slalom in das kleine backe far from the civilisation

Nu sitter jag här, med datorn i famn och försöker göra något vettigt med min TOK-uppsats. Vi får väl se hur det går. Jag var i Kyllås (en liten backe i skogen utanför landet ingenstans) och åkte slalom med Amanda N, Daniel och Frans mellan sju och nio. Lika kul as always. Snön fastnade under Mandys pjäxor:
"Jag måste bara kratta hovarna"
"Kratta, haha, nää så kan man inte säga"
"Joo, men kratta hovarna säger man väl?"
"Nääeee, haha...hm...kratsa hovarna! Kratsa hovarna heter det!"
Haha, märks det att vi inte är hästmänniskor?

Nu tycker jag personligen att vi borde planera in en pulkaåkning, det var så sjukt lyckat förra året. Pulka me like. Vi får väl se om någon ställer. Nähepp, åter till nyttogörat.

/Julia


När det känns som det är lite mycket på en gång bara

Det går inte så bra idag. Jag är inte så effektiv som jag önskar att jag var. Igår pluggade jag biologi, idag tänkte jag ta tag i historian, men jag vet liksom inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Tiden går, vid ett ska jag möta lillsyrran på stationen, sedan ska vi gå till mormor och äta innan jag jobbar vid tre. Det lär väl inte bli så mycket gjort verkar det som. Anledningen till att allt känns lite smått övermäktigt är nästa veckas provschema (Mock Exams). En hel veckas konstant provskrivning, är det inte underbart?

Måndag:
08.00-09.00 Biologi
09.30-11.00 Biologi
13.15-15.00 Matte

Tisdag:
08.00-09.45 Matte
10.00-11.40 Historia
12.30-14.40 Engelska
14.50-16.50 Engelska

Onsdag:
08.00-10.45 Historia

Torsdag:
10.15-12.30 Svenska

Fredag:
08.00-10.15 Svenska
10.30-11.45 Ekonomi
13.45-16.00 Ekonomi

Trots detta känner jag mig inte så stressad som jag trodde att jag skulle. Det är ju faktiskt bara övning, och vi kommer ju ha massa tid att öva inför de riktiga slutproven. Det känns bara lite tungt emellanåt liksom...sådär som det kan göra när man vet att man, hur mycket man än pluggar, inte kommer hinna plugga så mycket att man känner sig förberedd. Men det ordnar sig nog, det tror jag.

/Julia


Run biatch, run!

Inatt hade jag en mardröm. Inte om textkommentarer, som Mojsan, utan det var en salig blandning av allt. Först var drömmen rätt trevlig, jag befann mig i min gamla högstadieskolas matsal där det bjöds på soppa och semlor (jag har insett att semlor är en av mina största laster den här tiden på året, de förföljer mig). Jag träffade även min gamla högstadielärare Magnus och informerade honom om att jag drömt om honom (fråga mig inte). Sedan satt jag och Mojsan plösligt i en buss på väg till okänd plats. Väl framme steg vi ur och blev pushade in genom ett hål i en massiv metallgrind, och väl innanför märkte vi att vi var på koncentrationslägret Auschwitz. Vad vi skulle göra där vet jag inte, typ utforska och undersöka placet. Men så såg några vakter oss och vi började springa i panik. Mui och jag sprang jämsides och hon upprepade hela tiden "fortsätt, fortsätt, fortsätt". Till slut kom vi fram till en jättemörk skog där träden stod lika tätt som sillarna ligger packade, och kröp in för att gömma oss. Jag märkte att något var framför mig och trodde att det var Mui, men så kände jag en blöt nos mot min näsa och förstod att så inte var fallet. Mui låg bredvid mig och jag sa till henne att det måste vara en räv. Jag kände djurets tänder tränga in i min hand men det gjorde inte ont. Jag morrade för att irritera det ännu mer, men det reagerade inte. Och där tog drömmen slut. Är det någon som kan tyda detta? Inte någon freudiansk tolkning tack;)


/Julia

Nyare inlägg
RSS 2.0