-

Idag när jag bestämde mig för att gå osminkad till skolan...stötte jag givetvis på Mr. Snygging på bussen. What the... Jaja skitsamma. Sista skoldagen idag. Lite sorgligt var det allt. Känner att jag kommer gråta floder på studentdagen. En nackdel med att gå på IB (utöver en massa jävla läxor/plugget) är att man inte får ta del av studentaktiviteterna på skolan. De mesta av studentförberedelse brukar pågå under exmas, eller efter när vi (ib-elever) har slutat. Känner också bland annat att jag inte kan gå på studentfesten på Sliver ikväll, just på grund av att det snart är exams. Det är valborg ffs, tänker ni. Men jag tänker, det är exams ffs! Lite tråkigt, men vi tar igen det på Rhodos! Då blir det party för hela slanten.

Det kan inte bli mer perfekt. Det är 150 m till beachen och 0 km till centrum från hotellet. Men det bästa är: att hotellet ligger på en bargata! På matmenyn under Rhodosveckan: frukost: en aphjärna lunch: en Andreas kvällen: en 3-kant. Vid midnatt kommer det att spenderas tillsammans med en Alexander vid bardisken, då fötterna inte orkar dansa mer. Nej, jag skojar bara. Dålig humor, jag vet. Lät några av drinkarna intressanta? besök då: www.cocktailguiden.com funderar på att testa aphjärnan en dag. 
 




/Mui

Fick nyss ett mail av vittarna att jag har blivit antagen till att läsa vietnamese language courses vid the university of social sciences and humanities. Hm...kvinnan skrev även i mailet: "And please make sure that you will take the course in our university". My god. Jag måste alltså åka till Vietnam. Mamma mia pizzaria. Har skrivit upp mig på 3 kurser än så länge, så jag kommer stanna i vietnam till april i alla fall. Men det känns ändå bra. Jag slipper känna mig tvungen att göra retake i november i alla fall. Och jag slipper ta ett beslut om ska tacka ja eller nej till högskolan (om jag kommer in så att säga). Skönt! Jag ska vara flexibel och inte planera hela mitt liv till punkt och pricka. Jag låter framtiden vara obestämd. Next destination: Saigon! Det här kommer kanon! Om inte, så får jag åka ner till byn och lära mig fiska. Det finns ingen onödig kunskap.

Fan vilken oläslig handstil.
     
(okej, jag har valt ut de bilder när saigon är som finast, dvs på kvällen. På dan ser det rent ut sagt förjävligt.)


Exams får bara inte skita sig nu. Imorgon är den sista riktiga skoldagen. Sista biologilektionen med Carter (the man from the US). Sista svenskalektionen med knasiga Björn. Sista mattelektion med Ingmar som älskar att dasha barn (haha). AIYA FIGHTING!! (som korrarna säger.)




/Mui

"Veckorna innan exams ska jag verkligen se till att sova ut. Och så ska jag plugga som fasen, jag menar då är det ju bara att köra hårt för sen är det  ju över."

Ja, ungefär såhär har det låtit innan. Nu är vi där och jag lägger mig tidigt varje kväll så att jag har ork att plugga hela dagarna, NOT! Vad är det för fel på mig? I torsdags kväll ringde Amanda och frågade om jag ville vara med och grilla på kvällen för att John och Jonte har varsinn tjeckisk utbytesstudent hos sig.
"Ja det vore jättekul" sa jag och åkte dit så fort jag kommit hem från skolan vid sex och kom inte hem igen förrän vid halv tolv.

Igår var jag på dansuppvisning där jag mötte Malin som sa att "jag hoppas ni kommer till Frans och grillar ikväll". Ja, jo. Det gjorde vi. Jag, Mattis och Mojsan åkte alltså ut i böleskogen vid halv tio igår kväll. Vi snackade, sjöng singstar och lyssnade på Frans som spelade gitarr. Mysigt. Det var inte lika mysigt i morse när jag vaknade och insåg att jag gjort precis tvärtemot vad jag skulle göra denna helgen- ta det lugnt. Nu sitter jag här, trött och dryg, utan någon som helst ork att plugga. Men nu ska jag tvinga mig till det i alla fall. Skyll dig själv Julia. Du är hopplös.

/Julia

Vitteungarna var hos oss idag. Så söta, men så jobbiga. Och så ärliga. Idag när vi käkade tacos sa en utav de:
-Gud, vad mycket du äter.
Det var jag och de två. Försökte ignorera henne och låtsades som om hon sa det till sin lillasyster. Men eftersom hennes lillasyster äter lika mycket som en mus, så var det nog mig hon menade. Fan också! Att barn alltid måste vara så jävla ärliga.

Nä, nu tänker jag inte plugga mer (jag borde, men jag tänker inte göra det). Har bjudit in mig själv och följer med Julia och Mattis till Frans, som bor i ingenmansland, för att grilla. Hehe...

/Mui

När jag inte pluggar hänger jag på youtube. Jag älskar youtube. Här är dagens klipp:

Jag. Orkar. Inte. Plugga.

Jag vet att jag bara snackar om skolan hela tiden, men om tre veckor så är det slut med det. Nu tänkte jag bara klaga lite över hur trött jag är på allt. Så otroligt ineffektiv fast jag borde ta vara på varenda minut eftersom jag redan nu har för lite tid till att plugga in allt jag behöver. Jag ska. Jag ska. Bara för att jag måste. Bara två veckor kvar nu Julia, bara två veckor kvar. Kämpa! Det kommer vara värt det efteråt. Sen väntar friheten..., men jag vill ha frihet nu!


(Fan vad svårt det är att pusha sig själv ibland).

Kanske borde göra som Mui och skicka ett uppmuntrande sms till min hemtelefon. Få prova om det hjälper. Måste testa alla medel som finns nu för att locka fram motivationen. Det är inte mycket tid att spela på. Bäst att jag drar!

Mohaha.

/Julia

Jag började titta på the hills på påsken. Säger bara en sak: drama, drama och drama. Men ack så underhållande det är. Och nu är jag helt förälskad i Brody. Det är så här en man ska se ut mina vänner:

  

Justin Bobby förtjänar också att synas på twonuts.blogg.se! Hårigt och krulligt. Det är nåt speciellt med krulligt hår alltså.


Jisses, är det i LA alla män finns eller?


/Mui

Satt och pluggade lite History och kände att jag behövde lite uppmuntran. Eftersom Julia inte är hemma kan jag inte ringa till henne (hon är i princip den enda i min vänskapskrets som förstår vad jag går igenom just nu). Jag fick då en superbra idé och började sms:a till vår hemtelefon. En sekund efter jag skickat smset ringer det i hemtelefonen.  I luren läser världens blatteröst upp: "Hej sötis. Exams kommer gå galant. Du kommer springa ut på studentdagen och veta att du är godkänd i alla ämnen." Nu är jag på bra humör igen. En dag ska jag skriva ett mess på tyska. Hehe..


/Mui

Här sitter jag nu. Har precis lagt ifrån mig historiaboken, lämnat Mussolini bakom mig. När mamma och pappa kommit hem från sin promenad ska jag gå ut och gå en runda (barnvaktar just nu min sött sussande lillasyster). I förrgår när jag vaknade var panikkänslan den första som mötte mig; "jag måste plugga!". Om tre veckor börjar Exams. Det betyder att jag ska kunna allt (eller ja, åtminstone så mycket som möjligt) om biologi, ekonomi, historia, matte och analys av texter i svenska och engelska. Ena sekunden kan paniken ligga där som ett stort svart moln som påminner mig om allt jag inte kan. Nästa sekund är lugnet tillbaka och jag intalar mig själv att detta kommer att gå bra. Jag dog ju inte under Mock. Ordet 'bara' är i nuläget ett ord som är minst lika negativt som det är positivt. Det är bara tre veckor kvar till Exams - jag skulle behöva minst tre månader till för att plugga in allt. Det är bara tre (eller fyra) veckor kvar tills det är över - vi kommer att vara fria, en månad ledig innan studenten och en resa till Rhodos. Paniken blandas med glädje över att allt snart är avklarat. Jag ska få läsa vilka böcker jag vill igen, se på tv hur mycket jag vill på kvällen utan att ha dåligt samvete, jag ska träna, springa, gå, cykla, träffa kompisar, gå på picknick med minisyrran i vårsolen, jag ska vara fri...Just nu är det bara den avgörande veckan, vecka 19, som står i vägen för friheten. Men jag kan som sagt inte avgöra om jag fasar för det eller inte. Jag vill liksom bara ha det avklarat på något sätt.

Innan dess ska jag tvinga mig att plugga ordentligt. Jag har ju tid att vara fri i en hel månad sen, innan sommarjobbet börjar. Så jag får väl återvända tillbaka in i min lilla pluggbubbla igen. För jag ska klara det här. Neurobiology and behaviour here I come! Men först en nypa luft.

/Julia

Efter det här inlägget var jag tvungen att skicka ett mail till posten och fråga varför leveranstiden till olika länder i samma region skiljer sig åt så mycket. Här har ni svaret:

"Att leveranstiden till olika närliggande länder kan skilja sig åt har att göra med hur posthanteringen i respektive land är organiserad. Leveranstiderna för inrikesbefordran av t.ex. brev kan skilja sig åt från land till land, vilket gör att det tar olika lång tid för brevet att nå mottagaren. "

Det var som jag trodde alltså.

/Mui

Ja!! Ni kommenterar. Fortsätt så. Det är så kul när loggar in och ser att någon människa har kommenterat. Me like. Och antalet unika besökare har ökat till det normala också! Det verkar som att Julia drar hit alla besökare eftersom antalet unika har ökat drastiskt sen hon började skriva igen. Vad fan, jag då?!

Tänkte bara förvarna er att det nog inte kommer bli så mycket uppdatering nu under påskhelgen eftersom både Julia och jag kommer befinna oss på Västkusten (Julia har i och för sig redan lämnat byn). Jag tror det blir Halmstad och Göteborg för mig i alla fall. Jag kan ju inte tacka nej till Nhisans biljett. He he he. I'm sooOOOo broke and dead meat (borde egentligen inte åka till gulingdiskot eftersom vi kommer hem måndag morgon och det är skola på tisdag. jag är gammal nu och klarar inte av att snubbla in vid halv 6 på morgonen!).

/Mui

Postade precis ett brev som ska ända till Vietnam. Jag kollade upp leveranstiden och det tar tydligen 10-12 ARBETSDAGAR för brevet att komma fram. ?????? Vad är detta? Lever vi inte på 2000-talet? Fan, det borde inte ta mer än 1 vecka!!! Hm, det är säkert Vietnams postsystem som är så jävla outvecklat för det tar nämligen bara 4 arbetsdagar för ett brev att komma till staterna, 4 dagar till Kina och 5 dagar till Thailand. Vittarna alltså.

/Mui

I söndags morgon ringde de och frågade om jag kunde jobba, mamma svarade och jag slapp. I går morgon halv åtta ringde de igen och frågade om jag kunde jobba, jag hade lovat att vara barnvakt så jag slapp. Idag ringde de och frågade om jag kan jobba i morgon och på torsdag men vi ska till stugan, så jag slapp. Jag får så sjukt jäkla dåligt samvete av att säga nej tre dagar i rad. Både för att det känns som att jag hela tiden kommer med undanflykter, och för att jag inte vill jobba detta lovet medan massa folk har blivit arbetslösa och bokstavligt talat skriker efter jobb. Jag måste plugga känner jag. Fyra veckor framåt i tiden och jag sitter i Brahesalen med slutproven framför mig. Jag måste fixa detta, och jag måste plugga inför det! Men ändå känns det aldrig som en godtagbar ursäkt när de frågar om man kan jobba. De gånger (eller den gången) jag har sagt "nej, jag kan inte, jag känner att jag verkligen måste plugga", så har jag känt det där dåliga samvetet äta upp mig inifrån resten av dagen. Jag kan helt enkelt inte säga nej. Men nu har jag tvingat mig själv. Nu är det Exams som gäller, och jag ska plugga arslet av mig. Jag har tvingats tacka nej till att jobba de kommande helgerna. Jag antar att jag får "make up for it" denna sommaren. Jag känner mig bara så otacksam när jag får jobb serverat på silverfat och andra måste kämpa för att få ett...


/Julia

Sorry om jag skrämde skiten ur er när jag satte lösenord. Jag lovar att twonuts.blogg.se kommer att finnas kvar forever and ever, okej, kanske inte men i alla fall ett par år till. Fast om ett par månader bloggar vi nog från var sin ände. Jesus.

Nå, vad tycks om den nya designen? Synd för er som inte tycker om den för jag råkade radera den gamla! Skit med, den som var så fin.

/MUI